Nu har det passerat en händelserik vecka igen, vi är snart inne i Juni månad och

midsommar närmar sej med stormsteg. Vädret har varit tämligen bra den

senaste tiden, några små regnskurar har passerat men i övrigt har det varit

solsken, och ofta från en klarblå himmel.

I måndags gjorde Hustrun och jag en liten tripp till Östhammar, en liten stad som

man sällan besöker, trotts att jag är född i densamma. Men jag kan säga att det inte

var någon besvikelse, en mycket charmig stad med fina gamla trähus.

Vi spatserade omkring i hamnen en stund innan vi besökte en otroligt mysig

kaffestuga med en avdelning som väcker minnen från 50- talet.

Och jag kan säga att möblerna i denna avdelning inte gick av för hackor.

De var kromade möbler där ryggstöd och säten hade en blå metalliclack, ursnyggt.

I de andra avdelningarna fanns flera hundra kaffekoppar på hyllor vid taket, och

ytterligare en avdelning inredd som en bostad från 30 – 40- talet.

På onsdagskvällen kom det besök från Vadstena, det var hela familjen med katt och hund samt Junis kompis. Stugan var uppvärmd likaså Brygghuset där Juni och Doris

skulle ha sitt nattkvarter.

På torsdagen åkte flickorna och jag ut för att prova på lite strömmingsfiske. Vi var ute

ca: en timma och lyckades få upp 2 kg.

När vi kom tillbaka blev vi bjudna på grillad korv samt kolbulle som Eddie hade tillrett.

På lördagen var det sjösättning av stora båten och tjejerna och jag tog en sväng runt

Paradisön. På eftermiddagen blev det en tur till ”Bondens Glasskalas” för att smaka

på årets smaker. Det var mulet och kallt ute och vi fick sitta i eget rum med öppna

dörrar, men det ska ju vara lite drag när man är ute och festar.

I går förmiddag återvände Vadstenabona, det blev tyst igen på Paradisön men om

några veckor lär det bli livat, då stugorna ånyo blir belamrade med familjemedlemmar.

Ha de, vi hörs.

Efter ett antal regniga dagar har vi nu fått lilla båten i sjön. Och för att inte få yrsel, hallucinationer och illamående av att ligga på rygg under flytetyget när vi målade beslöt vi oss för att backa in båten i carporten, ställa av den på två bockar och skrapa och måla en sida i taget sittande på en pall. Och detta fungerade mycket bra kan jag säga.

Problemet var att när vi skulle transportera ner ekipaget till bryggan vägrade vår

lilla trädgårdstraktor att samarbeta. Det visade sej att nämnda fordon bara fungerade

några minuter innan den gav upp och tvärstannade. Men efter lite trugande med byte av bränslefilter och tändstift blev den mer samarbetsvillig och fogade sej efter

husses rekommendationer.

Nu har jag varit ut på en jungfrutur och kan konstatera att snurran fungerade som den ska och snart är det ju dags för lite strömmingsfiske också.

Förra lördagen hade vi ett kärt besök av några barn och barnbarn. Det var Malin och

Sofia med familjer som kom för att uppvakta mor, mormor och svärmor.

Det blev ett lyckat besök med både lunch och kaffe med tårta i trädgården, modernt

och bra i dessa coronatider.

Innan herrskapet anlände skulle jag gå för att låsa upp deras ytterdörrar och

upptäckte att en liten ”korre” hade avlidit framför deras dörrar. Lite tragiskt kan man tycka men vad kan man göra åt detta.

I går eftermiddag gjorde vi en liten utflykt till Singö. Vi åkte ner till Backby och tog den lilla vägen över Stornotsand och Stäppeludden upp till Ellan och Råstensudde.

En mycket trevlig tur med fin natur och många stugor. Såg flera Rådjur och Rävar

på vägen också.

Nu ser vi fram mot nästa vecka då Maria och hennes familj från Vadstena kommer på

ett besök. Och detta skall väl gå bra när de bor i sin egen stuga.

Ha de, vi hörs.

Det har varit blandad kompott när det gäller vädret denna vecka, en hel

del nordliga kalla vindar som svept förbi vår ö och detta har ju inneburit

att vi har haft det relativt behagligt på vår tomt som ligger i söderläge.

Tyvärr har det inte varit någon grundvärme i luften så det har sett betydligt behagligare

ut när man har suttit inne och tittat ut på solskenet.

Första maj helgen var det ett underbart väder, vi eldade upp riset som var

kvar vid ”Ryssugnen” tillsammans med svåger och svägerska så nu ser det riktigt

fint ut i skogsbacken.

Och på söndagseftermiddagen satt Hustrun och jag ute på baksidan och smuttade på lite Rose´ och njöt i solgasset men efter en stund mulnade det på och ännu lite senare kom det

en riktig hagelskur. Det var så mycket att Hustrun fick borsta bort snön

utanför ytterdörren.

I veckan har Hustrun planterat om plantor igen, det var alla tomatplantorna som

skulle få lite större krukor plus lite andre växter som hon hade sått.

Nu har vi slutat att lägga ut mat till småfåglarna så nu är det andra varelser som man får fästa blicken på. Det är ganska roligt att sitta och titta ut genom köksfönstret

och se alla fiskmåsar, skrattmåsar, skator, kråkor, strandskator och sädesärlor som

går omkring på gräsmattorna och pickar och sliter upp stora daggmaskar.

Har även fått svar på Rådjuret som låg dött på en villatomt. Det var gammalt och undernärt samt hade en tumör på ena lungan, sorgligt att höra men det är väl livets gång i naturen.

I går körde jag ner lilla båten och baxade upp den på två bockar i carporten för att

kunna slipa och måla på bottenfärg i en behaglig ställning.

I dag har vi varit på utflykt igen med makarna Ek. Denna gång besökte vi Häverö

prästäng ett naturreservat känd för sina orkideer, som tyvärr lyste med sin frånvaro,

förmodligen för att vi var för tidigt ute. Men vandringen var ändå njutbar med fin

ängsmark och ståtliga ekar, och stämningen blev inte sämre av den härliga fikastunden i

Guds natur.

Vi besökte även Herräng för att beskåda marinan och dess enorma slagghögar som man i min barndom kunde se från vår egna bro. Lite kryptiskt kanske men bron i fråga är Fogdöbron.

Ha de, vi hörs.

Den senaste veckan har det varit ett underbart vårväder, mycket sol och

näst intill vindstilla för ovanlighetens skull.

För drygt en vecka sedan var det premiär för en sill lunch ute i det fria tillsammans

med svåger och svägerska, med klarblå himmel och solsken.

Vi har även passat på att spola av alla altaner i det fina vädret och Hustrun har planterat om  samtliga sina övervintrade växter som nu skall placeras ut när

värmen kommer.

Vi har tagit en promenad varje dag på ca 3km och sett hur trädens knoppar blivit

större och större, och blommorna på tomten verkar hänga med i samma takt.

Hustrun har dessutom börjat klippa gräsmattorna som börjar skjuta i höjden

på allvar, så här är det liv och rörelse kan man säga.

Vinrankan som Hustrun köpte förr förra hösten växer så det knakar.

Vi har räknat till ett tjugotal små druvklasar som är på gång och fortsätter det så

här lär vi få trampa druvor i sommar med förhoppningsvis rena fötter som följd.

Det har också upptäckts att flera Rådjur på ön inte mår så bra. Ett fick avlivas i

trädgården på en gård på ön då den hade en massa knölar på kroppen.

Ett annat har hittats död på en åker utanför min kusin Karls stuga och ett tredje

hittades död på en villatomt. Nu har det sista Rådjuret fraktats till Veterinär i

Uppsala för undersökning så får vi väl höra vad det är för farsot som härjar här.

Efter bara tre fyra dagar var Rådjuret på åkern nästa bota, endast en bit av huvudet och ryggraden hade lämnats kvar då Havsörnar och andra djur fått sej ett skrovmål.

Själv har jag impregnerat altanen utanför brygghuset som inte blivit gjort på ett

par år. Ett vansinnigt plågeri för rygg och knän, men nöden är ju uppfinningarnas

moder heter det ju, så det var bara att sätta sej och tänka.

Vi har nu införskaffat en spruta som jag har testat och kanske den funkar, det går

absolut enklare och snabbare att impregnera altanerna med denna pryl och knän

och rygg mår mycket bättre.

Ha de, vi hörs.

På dagens promenad kunde vi konstatera att våren är nog på väg även

på vår paradisö. Sälgen börjar få gröna blad trotts den iskalla nordanvinden

som har härjat över Roslagen en längre tid.

Blåsipporna har ju kommit i ett stort antal men vitsipporna ser man bara på

några fåtal ställen ännu. Några gullvivor har vi på vår tomt och vi har även sett

några nunneört här och där, så det vi väntar på är väl lite värme.

Vår stenläggning är nu klar och detta känns väldigt skönt, för fy fasen vad det

har varit jobbigt, hade vi vetat hur mycket sten det var i backen hade nog

grusgången fått vara kvar.

I går trotsade vi karantänen vistelsen igen och begav oss ut på en liten tur

tillsammans med makarna Ek. Vi åkte upp till Öregrund och tog färjan över till

Gräsö. En fantastisk ö i den Uppländska arkipelagen. Vi åkte upp till Örskärsudde

där vi intog vårt medhavda kaffe på en liten klippa. Därefter färdades vi till den

södra delen för att beskåda en mängd fina hus och gårdar.

När vi kom tillbaka till Öregrund besökte vi en restaurang och åt en utsökt middag.

Vi var nästan ensamma i lokalen så det kändes ganska tryggt ändå, trotts att gamlingar som vi skall hålla oss hemma och inte visa oss för allmänheten.

Ha de, vi hörs.

Nu har det gått en tid igen sedan jag senast skrev på bloggen, tiden

bara rusar iväg när man har roligt, sägs det ju, men frågan är om det har

varit så himla kul. Påsken har passerat utan att våra kära har varit på plats

så den rätta Påsk stämningen har inte velat infinna sej.

Men som tur var finns ju internet. Eddie skickade en länk till min kära Hustru

som hon installerade på vår platta och vips kunde vi se alla barn med deras familjer.

Det var ju i alla fall ett hyggligt alternativ när vi inte kunde krama om dem.

Annars har det varit som vanligt här på kobben, fågelmaten har ännu inte tagit slut

så småfåglarna och ekorren är här och mumsar i sej solrosfrö hela dagarna.

Det är talgoxar, blåmesar, bofinkar, nötväcka, domherrar och en massa steglits som är framme. Hustrun räknade faktiskt till tolv steglitsar i morse.

Tyvärr har vi inte sett några sädesärlor ännu, men de har väl inställt flygningarna som

de flesta andra flygbolagen gjort.

Vi är nu klara med vår stenläggning, det har varit ett helsikes slit kan jag säga.

Hustrun har jobbat stenhårt, (ursäkta vitsen) med denna marksten och själv har jag

kapat stenar så mitt annars så böljande hår har känts som stålull.

Nu återstår en liten rabatt som vi ämnar färdigställa i veckan.

I dag har det varit en lugn dag, vaknade först vid niosnåret, åt en god frukost innan

vi begav oss ut på en promenad med svåger och svägerska på vår vackra ö.

Det har varit kraftiga vindar några dagar och detta skall nog fortsätta ett par dagar till

vad jag kan förstå av våra metrologer. Tyvärr har värmen inte infunnit sej men det

verkar i alla fall bli mera soligt i slutet av veckan.

Ha de, vi hörs.

Nu har vi med gemensamma krafter börjat bearbeta tomten på allvar.

Det första vi tog tag i var att ta bort grusgången då de små stenarna hade

en viss benägenhet att hamna på gräsmattan. På vintrarna när man skottade

skyfflade man upp en hel del i gräset och på somrarna när barnbarnen leker

dansar det upp en och annan sten också så Hustrun tyckte att det var dags att

göra något åt saken.

Vi började förra måndagen med att ta bort gruset, en ganska snabb och lätt

uppgift. Sedan var det bara att gräva bort ett par dm och fylla på med fin

bergskross, vibbra och väga av innan stenen kunde läggas.

Hej å hå säger jag bara. Det var så hårt packat så man trodde att spaden slog i

berget när man försökte gräva. Anledningen är att det har varit en bilväg där

under många år.

Jag fick ta fram min bilmaskin och bila ner i marken sedan har Hustrun lastat

skottkärran för att tippa bort skiten. Efter ca: 45-50 kärror var massorna borta,

Hustrun helt färdig och jag darrhänt så in i h-vete.

Men det visade sej att det bara var början. Det som kom fram under ytan var några

riktigt stora stenar samt några bergsklackar. Dessa fick vi borra och spräcka

med stenkilar, ingen lätt uppgift men vi lyckades även med detta.

Efter ungefär fem dagar var vi klara och kunde fylla på med krossen.

Denna vecka har vi inte jobbat varje dag, i tisdags var jag på magnetröntgen

I Norrtälje och blev inskjutsad i en maskin med öronproppar och hörselkåpor

som de sa var musik i, men på grund av allt smällande och brölande hörde man

inte så mycket av musiken tyvärr.

Myndigheterna har ju nu proklamerat att inga barn får besöka sina gamla föräldrar

därför gjorde vi i går en rockad och besökte ett av våra barn istället.

Anledningen till detta besök var att vår bil skulle få en dragkrok och i väntan

på den tog vi en fika utomhus hos Malin. Inte så stor skada skedd tror vi.

Nu har stenen äntligen blivit lagd, så första etappen är så gott som klar.

Det var ett jädrans kapande och framförallt dammande när jag skulle

förse ”plattläggaren” alltså Hustrun i detta fall med sten.

Om någon skulle undra så är det för dammet som skyddsutrustningen

används, alltså inte för något virus.

Ha de, vi hörs.

I dag har det återigen varit en solig och fin dag på paradisön, visserligen en

kraftig västlig vind men detta får man väl stå ut med när våren börjar närma sej.

Det är väl bara att hoppas på att vi klarar oss från den hemska farsot som härjar

vårt land då vår annars så glesbebyggda ö börjar bli tätbefolkat igen när alla

sommargäster kommer ut för att sätta sej själva i karantän i sina stugor.

Det kanske blir så att vi bofasta får flytta in till stan för att få lite svängrum.

I veckan var vi faktiskt in till vår Huvudstad för att besöka förorten Rågsved

där lilla Hustrun och hennes barndomsvän Lena är uppvuxna. De blev en riktigt

trevlig tur med fint väder och medhavt fika.

Väldigt lite folk i rörelse på torget men de som var där tittade dess då mer på oss lantisar när vi satt mitt på torget för att dricka vårt kaffe.

Därefter promenerade vi ner i backen mot Magelungen där de hade åkt skidor och pulka när de var små.

I fredags kom vår granne Micke över och talade om att deras katt som försvann i

somras hade kommit till rätta. Den hade alltså promenerat över två broar och

dykt upp hos en familj i Byholma några km söderut där den hade fått mat.

Katten var lite tovig i pälsen efter åtta månader och hade ett antal fästingar

men annars var den som vanligt, inget märkvärdigt tyckte väl katten.

Igår tog vi en promenad i det fina vädret med svåger och svägerska, därefter

släpade vi lite ris som var kvar i skogen där Hustrun och jag röjde för några

veckor sedan, mest för att vi skulle få njuta av lite AW efteråt.

Pratade med min Värmländske kusin Karl idag, han höll just på att svara på ett

antal sms som han fått från Stockholms stad där han erbjudits en förskoleplats.

Han skulle dessvärre tacka nej till detta erbjudande då han tyckte det var långt

att åka och att han kunde klara sej själv då han nyss fyllt 71 år.

Ha de, vi hörs.