Nu har vi haft några dagar med riktigt fint väder, havet har legat spegelblankt

och solen har lyst från en klarblå himmel. Visserligen har det blåst kalla vindar

någon dag men man känner att våren är på G.

I början av februari började de gräva för fiber. Trodde att de skulle börja

här vid bron men så blev inte fallet utan de satte ner sina skopor mitt på ön.

Det var tydligen en 4-5 olika arbetslag som jobbade så det gick med en

rasande fart. De har borrat sej under landsvägen på en massa ställen och grävt

ner kabel på alla småvägar och jag tycker att de gjort ett snyggt jobb, tagit bort

all sten som de fått upp, släntat och dikat.

I går kom de till vår väg för att gräva in till husen. De grävde, la ner kabeln

och täckte igen, tog ca: en timma per tomt. Nu gjorde de inte lika snyggt

efter sej som de andra, men det skulle ju bara vara grovplanering, så idag har

Hustrun och jag ägnat några timmar att ta bort stenar som stack upp,

fylla på med jord och kratta.

Nu får vi se när de kan blåsa in fibern så vi kan koppla upp oss på nätet, det kan

ju ta lite tid. Först måste de borra sej under landsvägen vid bron vilket de har misslyckats

med två gånger och sedan skall de dra rören längs brobanken.

Sista budet var i september, men det har vi ju inte sett än.

Ha de, vi hörs.

I går hade vi besök av ”Evert” det snöade kraftigt, blåste över 28 m/sek på Klubben

och idag har det regnat. Snön som vi hade kvar fick med andra ord påspädning men nu har det smält undan och tagit den gamla snön med sej så det är stora kala fläckar på vår gräsmatta och det får man väl tacka för, nu vill vi ju ha vår.

Hustrun har under veckan gått och funderat på att baka och idag passade det ju bra

när det är ruskväder ute. Hon svängde ihop en rulltårta fylld med vildhallon och vispad grädde som hon serverade till kaffet, underbart gott.

Nu skall hon fortsätta med ”biskvier” och då brukar jag få vara behjälplig när de skall

doppas i chokladen.

Efter en månads jobb är vi nu klara med vårt första projekt, det har varit slitigt,

komplicerat och dammigt men vi är båda nöjda. Det var på gång redan för 5-6 år sedan när jag gick i pension men fick bero så länge men nu är det alltså klart.

Själv har jag snickrat med hjälp av Hustrun, dragit om ett antal vp-rör och

Hustrun har målat lister samt dörren, ett fint lagarbete kan man säga.

Ha de, vi hörs.

Nu är sportlovet över och Malin och flickorna har åkt hem. Det har varit mycket

trevligt att ha lite sällskap av dom den här veckan. Hustrun har haft promenadkompisar varje dag då Malin alltid brukar ta en lunchpromenad i Väsby,

och nu även här. Vädret var till en början rätt fint med soliga fina dagar, men i

slutet av veckan blev det sämre med lite snöbyar och kraftiga vindar.

Förra söndagen åkte vi till ”Wira Bruk” hade tänkt köpa några smidesgångjärn men

utbudet var ganska begränsat och passade inte det vi hade tänkt oss och inte

priserna heller kan jag säga. Men det blev en mycket trevlig utflykt med promenad

i den vackra omgivningen.

Alma och Wilda har även hjälpt mormor i skogen där hon fällt några tallar och sly.

De har släpat ris och grenar och även hjälpt mej med lite byggande.

Fikat har vi också gjort några gånger i vårt växthus.

Något som jag själv blir ganska fascinerad av är att det har varit så mycket snö i år

ända tills veckan före sportlovet, men då blir det naturligtvis plusgrader och regn så allt försvinner på några dagar. Det är så jäkla typiskt och det är ju inte första gången det händer. Något annat som också fascinerar är att till varje sportlov eller

skollov över överhuvudtaget höjs soppapriset så de som nu vill åka skidor lite högre upp i vårt avlånga land får punga ut med mera slantar till oljebolagen.

Nu börjar man ju undrar om bolagen och vädergudarna har något hemligt samarbete.

Börjar nu bli färdiga med vårt första lite större projekt för i år, återstår lite målning

och lite lister som beräknas vara klart inom några dagar, då kommer jag att lägga

ut lite bilder på det vi åstadkommit.

Ha de, vi hörs.

Nu har Kung Bore gjort ”eld upphör” med sin snökanon och vi kan andas

ut.  Vi har inte fått någon snö på över en vecka och det känns mycket skönt,

både slungan skovlarna och vi har fått vila för det är ju ganska ansträngande

när snön vräker ner hela tiden. Och man vill ju få bort det så fort som möjligt

för i det här landet kan det ju slå om på nolltid och då står man där och

kämpar med blötsnö.

Men det är i alla fall vackert när det är mycket snö, men det är ju som Hustrun

säger att det blir ju inte vackrare för att det kommer ännu mer.

De senaste dagarna när solen har slungat sina varma strålar ner på paradisön

har det börjat smälta från taken och det blir stora istappar som hänger vid

takfoten, då börjar man ana att det kanske är våren som är på G.

Vi har upptäckt att det på senare tid är mycket Polisbilar i omlopp runt Grisslehamn.

I vanliga fall är man ju lite orolig att de inte skall dyka upp i rimlig tid om man kallar

på dem, men nu börjar man bli orolig när de blir för mycket av dom istället.

Nu har vi fått höra att det vid varje färjeankomst finns minst två patruller som bevakar inresande från vårt grannland. Detta fick vi själva erfara i går då vi gjorde en tripp. Vid ankomsten till ”Grisslan” fick alla legitimera sej. Kan meddela att det var gott om svängrum på båten, 70 passagerare på ditvägen och 58 på hemvägen.

Vi blev även indragna i en ”musik-quiz” där vårt resesällskap Perra kammade hem

1.a vinsten i form av en flaska bubbel, själv fick jag ett tröstpris i form av en gratis drink som jag genast överlät till lilla Hustrun.

I lördags var vi på ett annat Corona säkert ställe nämligen det nyöppnade caféet

Havsboden med andra ord gamla ”Ronjas” som nu drivs i ny regi.

Det blev även en promenad ner till ytterhamnen där vi kollade på alla infrysta fiskebåtar.

Om läget är stabilt, gud vill och om hängslena håller ämnar vi göra en resa söderut

till helgen, annars blir det att stanna hemma.

Ha de, vi hörs.

Ja då har det blivit vinter även på ”paradisön”, hela veckan har det snöat

från och till, solen har tittat fram ibland men efter bara några minuter har det

varit fullt ös på flingorna.

Men man är ju tacksam för att det som kommer ner är lätt att skotta bort

Snöslungan fick ju vila hela förra vinterperioden men i år har den fått börja

göra nytta igen. Samtidigt får man ju motion, igår gick jag 5-6 km efter denna

maskin.

Vi försöker även ta våra promenader varje dag och i måndags tänkte vi ta lite fika

med oss och stanna till vid Blåsagårdshamnen men temperaturen var ganska låg

och vi ville inte sitta och frysa på någon klippa så vi bestämde att kaffet skulle intagas

när vi kom hem. Döm om vår förvåning när vi kom till vårt mål, det var vindstilla och

solen gassade ner på klipporna. Lite snopet kanske men fikat smakade ändå bra utanför Brygghuset.

Vårt bredband är nu på G. För några veckor sedan fick vi dosorna monterade

på ytter och innerväggen. I februari är det tänkt att de skall börja fräsa ner kablarna

och i Juni – Juli skall det vara inkopplat. Trot den som vill.

Vi blir också trakasserade av ett Rådjur som varje dag och natt kommer hit och krafsar och sliter i Hustruns planteringar. Hennes fina Murgröna som står utanför

ytterdörren är helt uppäten av det förbajade djuret, påminner faktiskt om vår

gran som vi köpte på Bauhaus. Har nu täck över det med ett nät men det hjälper

föga som det verkar.

Har nu börjat lite smått med årets första projekt, jobbigt, dammigt och komplicerat

vill jag påstå men det ska nog ordna sej, därför är det skönt med lite AW i vårt uppvärmda växthus. Är fantastiskt avkopplande att sitta där i värmen och blicka ut på den snötäckta marken och träden.

Ha de, vi hörs.

Ja det har man väl lärt sej genom åren. Det kan ju ringa flera gånger per dag

där det står olika länder under siffrorna eller Göteborg, Gävle eller Malmö.

Vi har ju ingen som ringer därifrån så vi knäpper helt enkelt bort samtalen.

Någon gång har man ju faktiskt svarat av ren nyfikenhet och ångrat sej direkt

när man hör någon säljare som försöker kränga på oss sina varor.

I går kväll när vi satt och glodde på tv ringer Hustruns telefon, men blixtsnabbt

knäppte hon bort samtalet, då det var ett nummer hon inte kände igen.

Efter en liten stund ringer det på min telefon, jag kollar numret och ser att det

står Sverige under siffrorna och med ett elegant tryck med min tumme var samtalet

avslutat. Men efter bara någon minut ringer det igen på min telefon och undertecknad börjar härskna till, svarar för att säga några väl valda ord men blir

avbruten av en kvinnas röst som säger, Hej det var från Björkmans Transport

vi tänkte leverera ett paket till er på onsdag om det går bra.

Vilken nedrans tur att man svarade, hade helt glömt bort att vi beställde prylar på nätet. Ja så kan det gå om man inte har full koll.

Annars flyter det på som vanligt, helgerna har passerat och det är som vanligt igen.

Nyårsaftonen firade vi tillsammans med svåger och svägerska. Åt en förträfflig

middag bestående av inbakad Oxfilé men man kunde lika gärna tro att det var

ett Grekiskt lantbröd när den kom ut ur ugnen.

På Nyårsdagen blev det en promenad till Smultronudden i ett härligt väder, gräsmattorna var fortfarande gröna och vattnet låg som en spegel.

I torsdags fick vi besök av Sofia och Jocke. Det blev flera promenader både

i Grisslehamn och på Singö och ett härligt bastubad på lördagen med ett flertal dopp i havet av samtliga deltagare.

Det har ju blåst en del den sista tiden och vi har varit förvånade att vår utegran har

stått pall för vindarna. Men igår kväll blåste det upp ordentligt, 24 m/sek vid

Svartklubben och efter en stund när vi tittade ut såg vi resultatet av blåsten.

Nu har vi också fått en del snö på ön, så vi får se hur länge den får ligga kvar,

men vackert är det.

Ha de, vi hörs.

Först och främst vill jag önska er alla en God fortsättning på det gamla året,

och med en förhoppning om att nästa år skall bli bättre.

Detta onådens år 2020 har ju inte varit så roligt med allt skit som farsoten

dragit med sej. Man har ju inte kunnat umgås med sina vänner som man gjort

sedan urminnes tider och det har varit ett jädrans hallå om man ska ha munskydd

eller inte. Nu bor vi ju i ett fritt land så känner man sej trygg med att ha ett sådant

på sej så blir man ju inte straffad för det. Själva har vi en förpackning liggande i bilen

som vi vid behov kan kränga på oss i ifall så önskas.

Och inte nog med att man inte kan träffa folk, nu har man gått upp i vikt också

tack vare detta elände. Som till exempel all Julmat man har fått proppa i sej själv

när man inte haft några andra att dela med.

Men igår gjorde vi en liten fräckis och förpassade oss in till Väsby för att träffa

några barn och barnbarn.

Här ute på kobben hade vi fått minimalt med snö, men till vår förvåning var det

ett riktigt vinterväglag på vissa ställen och plogvallar på flera dm.

Det hade arrangerats julklappsutdelning hos Malin och Jocke, Utomhus i snö och kyla.

Vi drack glögg, grillade korv och fikade. En mycket trevlig stund förutom att man höll på att förfrysa det berömda akterpartiet.

Men som sagt, det var roligt att få träffa delar av vår avkomma så det var värt varenda liten frostskada.

Annars har vi tagit det ganska lugnt i helgen. På Julaftonen packade vi en ränsel

och vandrade iväg, gjorde ett stopp vid Blåsagårdshamnen för en fikastund innan

vi fortsatte runt Norrgården passerade Östergården för att sedan pusta ut med

en mugg glögg framför brasan, en sträcka på dryga 5 km.

Nu har vi suttit och planerat lite för kommande projekt som förhoppningsvis

kan startas till våren. Fortsättning följer.

Ha de, vi hörs.

Det är lördagskväll och vi har suttit och kurat skymning, blickat ut över strömmen

och på det gråa molntäcke som legat över Paradisön hela december månad.

Våra solcellslampor har varit släckta en längre tid men som kompensation

har lamporna med skymningsrelä lyst hela dagarna, så det är ju bra att de

hjälper varandra att lysa upp i höstmörkret.

Den andra advent tog vi in vår gran som vi köpte på Bauhaus, dekorerade den med

röda kulor och belysning. Fyllde foten med vatten och kunde sedan beskåda en

riktigt ”Disneygran”, tät och jämn i formen. Vår utomhusgran som vi fick hugga på

min kusins mark, hade vi monterat i parasollfoten på vår uteplats.

Ljusnätet som vi hade förra året hade försvunnit så vi köpte en el-slinga istället.

Vis av alla korta slingor vi köpt genom åren förstod vi att här behövdes det en lite

längre slinga. Det blev en på 38 m, och kan man tänka sej, den blev helt perfekt.

Efter tio dagar hade vår innegran tagit sej själv av daga. Den var så torr att det var risk för självantändning, och barren rasade så det smattrade på golvet.

På granens etikett stod det att det var en Rödgran vilket man nu tydligt kunde se, fast

jag själv hade mina misstankar om att vi fått tag på en Kinesisk nakengran.

Nu fick vi fått lov att hugga en ny gran på kusinens mark, en riktig Roslagsgran från

Paradisön, självhuggen och uppsatt med belysning och röda kulor.

Och kan ni tänka er, den barrar inte, ännu.

Ha de, vi hörs.