Nu har vi blivit med hund, men bara tillfälligt då jag förmodar att hundens ägare vill ha tillbaka den lille rackaren, men det är ju trevligt så länge det varar. Den lille gynnaren har uppträtt exemplariskt ända tills i går kväll när vi satt och kollade på tv. Jag satt i ena änden av soffan, min lilla Hustru tätt bredvid mej och på den andra halvan låg lilla ”Tossen” som han heter, på rygg och slaggade. Plötsligt känner jag en skarp odör komma smygande, tittar lite snett på Hustrun men hon är snabb med att peka på den snarkande hunden. Det var alltså denne krabat som låg och släppte väder utav guds nåde. Man kunde tro att man befann sej i centrum av en sönderbombad biogasfabrik. Men efter lite vädring blev luftsituationen dräglig och vi kunde fortsätta vårt tittande.

I dag har vi tagit flera promenader så lilla Tossen har fått pinka in sitt revir på paradisön.

Annars flyter dagarna på som vanligt. Förra måndagen gick vi en bit på leden fram till Blåsagården där vi intog vår medhavda förning i solskenet medan vi blickade ut över havet.

I söndags åt vi frukost på Hotell Havsbaden tillsammans med vår mellandotter och hennes familj som tillbringat helgen med spa-bad. Frukosten var mycket bra och mycket folk verkade det vara som tillbringat helgen där så detta är väl ett gott betyg.

Nu har det varit plusgrader i flera dagar och snö och isen har minskat rejält, jag som trodde att barnbarnen skulle kunna åka lite pulka och spark när de kom ut på sportlovet. Nu får vi väl hitta på något annat, får se vad det blir.

Ha de, vi hörs.

Vaknade till ett underbart väder på måndagsmorgonen, så efter frukost

blev det en promenad på vår vackra ö. Det var mängder med snö på alla

träden och solen sken från en klarblå himmel.

När vi gick genom skogen var det som en mäktig pelarsal med alla träd.

Nu har det varit plusgrader i några dagar med lite regn från och till, snön på alla träden är borta

och snötäcket på marken har sjunkit ihop. Gräset har kommit fram där man skottat och alla

småvägar är glashala men vintern är ju inte slut än, det kommer nog mera.

Ha de, vi hörs.

Förra torsdagen åkte vi till Väsby för att tillbringa några dager med Ella och

Ville när deras mor var på konferens och på lördagen var vi och

uppvaktade vårt yngsta barnbarn Alma som hade fyllt tio år.

Det blev som brukligt både en trevlig samvaro med kaffe tårta och middag.

Sent på kvällen åkte vi hem för det är ju alltid skönast att vakna

upp i sin egen säng.

I veckan har vi sysslat med skogsvård igen, vi har nämligen eldat ris efter alla träd

som rasat under stormen. En mycket behaglig syssla faktiskt att elda, sitta på en stubbe

och fika och njuta av naturen. På köpet får man ju motion och förhoppningsvis bättre kondis.

När vi drog upp rullgardinen i går morse fick vi se att det kommit ca 1 dm snö.

Plockade fram snöslungan körde och skottade  av alla ytor.

I morse när vi vaknade hade det kommit 3 dm till så efter frukosten var det bara att ånyo

plocka fram vidundret. Vi har nu rent från snö på vändplanen och vägar, passade även på att

köra av terrassen vid lillstugan samt här uppe hos oss. Efter ca 5 timmar inklusive en god

sillunch hos svågern var vi klara och kunde sätta oss och avnjuta vår belöning.

Ha de, vi hörs.

Nu har jag tagit mej tid att skriva lite igen, dagarna går ju fort när man har roligt,

eller är pensionär kanske man kan säga. Man har ju kommit upp i den åldern

när man inte kräver så mycket och dagarna går ju fort ändå.

Bättre blir det lite längre fram då dagarna blir längre, då kanske man får det lite lungnare.

Fredagen den elfte åkte vi ner till Vadstena för att hälsa på äldsta dottern med familj samt

gratta vårt näst äldsta barnbarn som hade fyllt år.

Vi fick se en fantastisk eldröd himmel när vi passerat Kolmården.

Sedan blev det promenader och hockey på dagarna och kortspel på kvällarna kul, kul, kul.

Det var meningen att vi skulle åka hem på söndagen men p.g.a besvärliga vägar med

många avåkningar och krockar på E4an ändrades planen och vi åkte hem i ett bedårande

solsken på måndagen istället. Det är bra att vara ”pansio” ibland.

När vi kommit hem kom det snö i ett par omgångar så sysselsättningen blev tryggad.

I fredags kom Lelle H. ner för att ta reda på tallarna som tippat vid sjöboden och

samtidigt passade han på att hjälpa oss med två granar som stod ovanför växthuset

i berget. Vi var mycket tacksamma för att Alfrida var så barmhärtig och lät dem stå

pall för vindarna, annars hade de lagt sej över vårt växthus.

Vi visste ju inte om de var ruttna eller inte, men de visade sej att det var kärnvirke

rakt igenom men då hade det ju kunnat bli en rotvälta istället när de stod på berg.

I lördags blev det en sväng till Väsby för att passa Wilda och Alma, inte för att de är

speciellt rymningsbenägna utan för att deras far och mor var på galej.

Och på onsdag blir det en sväng till då Ella och Ville blir ensamma några dagar.

Promenader tar vi varje dag, en runda på ett par tre km för att stärka kropp och själ.

Försöker kolla efter viltspår och ser en del ibland såsom rådjur, älg, vildsvin och lo.

Småfåglarna spanar vi in från köksfönstret.

I går kväll tog vi en promenad upp till bron för att njuta av det fantastiska månskenet,

och Hustrun som av naturen är en nyfiken människa satte klockan på ringning så

vi kunde se ”blodmånen” också som de pratade om på tv. Skulle tydligen komma tillbaka

om tio år och då vet man ju inte om man lever så det var lika bra att passa på.

I morse gav sej Hustrun iväg på ett gympa pass och när hon kom åter tog vi en promenad.

Efter lunch var vi behjälpliga med att elda ris i skogen, en passande

sysselsättning för två gamla pyromaner som brinner för friluftsliv så ikväll kommer

människan sitta med ”gamnacke” innan hon blir nerbäddad för natten.

Ha de, vi hörs.

Nu har ovädret bedarrat och man kan andas ut och betrakta skadorna som

Alfrida har åstadkommit. Jag är ju tredje generationen här ute på kobben och

har aldrig hört talats om något liknande inte ens av mina föräldrar eller morföräldrar.

På nyårsdagens eftermiddag började det blåsa en kraftigt nordlig vind, vi reagerade inte

så mycket på detta, men senare på natten kollade jag vinden på Svartklubben och där

blåste det 38 m/s i byarna alltså orkanvindar. Hörde lite senare att det hade varit drygt 44 m/s.

När vi vaknade på onsdag morgon var det strömlöst och när vi tittade ut började vi förstå omfattningen.

Min svåger hade 4 stora granar som låg över tomten.

Och på Kjelles tomt vid sjöboden var det 2 stora rotvältor med 3 tallar som lagt sej och en

som var på väg över deras gäststuga. Undertecknad fick hämta några spännband och

säkra den i en björk så får de fälla den under mera kontrollerade former sedan.

När vi lite senare åkte upp till Svartklubben för att blicka ut över havet hann vi bara hundra

meter innan vi stötte på nästa träd som låg över vägen. Detta var kapat så man kunde

köra runt det med bilen. Sedan var det säkert 10-15 stycken till som lagt sej över vägen.

När vi hade några hundra meter kvar till lotsstationen var det stopp. Där låg en stor

gran som ingen kapat så det var bara att vända.

Min kusin blev inte heller förskonad då de hade ett antal träd som fallit över landsvägen.

Hustrun och jag samt min svåger och svägerska var med dem och släpade undan ris

när de röjde efter vägarna. Vi träffade några killar från vattenfall som kom åkande,

de hade röjt undan träd längs vägen från Grisslehamn till Fogdö och detta hade tagit dem

två timmar.

Nu har vi vandrat omkring lite på ön och kan konstatera att vi har varit förskonade,

bara en medelstor tall hade rasat på vår egen tomt, men detta beror nog på att vi tagit

ner ganska många träd själva som stått nära husen.

Sedan finns det ju vissa personer som inte vill ta ner några träd och dessa får väl skylla

sej själva.

I torsdags eftermiddag begav vi oss in till badhuset i Norrtälje för att duscha och på vägen

skulle det inhandlas gas på järnaffären i Älmsta, men det var tydligen flera som drabbats

så det fanns ingen kvar. Hämtade istället en dunk med vatten på brandstationen så man

slapp koka kaffet på bubbelvatten för detta har en viss bismak kan jag meddela.

När vi kom hem vid 22 tiden var vi rena, (men det kostade två hundra spänn), vi hade bunkrat

upp med gas på OKQ8 ( sista flaskan) till vårt gasolkök samt köpt tolv flaskor vatten.

Hustrun började plockade ur syltburkar ur kylen för det hade blivit riktigt varmt i nämda utrymme,

själv var jag behjälplig med ficklampan så hon skulle se vad hon gjorde.

När den sista burken stod i plastbacken började lamporna lysa.

Vi stod bara och glodde och undrade vad som hände.

Strömmen var alltså tillbaka efter nästan två dygn.

Nu kan man säga att vi har lite tur för det är bara på den västra sidan av landsvägen där

strömmen är tillbaka samt hos oss på den sydöstra delen. Pratade med en dam som bor några

hundra meter norr om oss och de skall få ström den tionde januari, kanske.

Alltså samma prognos som alla andra hade fått.

 Ha de, vi hörs

Snart kan vi lägga detta år till handlingarna och önska det nya välkommet.

Det har ju varit ett fantastiskt år vädermässigt, en lång skön sommar

och en varm höst, och till råga på allt en vit Jul.

Nu kan vi varva ner med långa frukostar i brasans sken, ta promenader och kolla på

filmer eller lyssna på böcker. En ganska behaglig tillvaro alltså.

När vi varit ute och gått har vi spanat efter Vildsvin men tyvärr inte sett några nassar,

däremot har vi sett en hel del spår och lägor. Men man skulle ju vilja se de där marodörerna

i verkligheten också, inte bara en som blivit filmad.

På Juldagsmorgonen blev det en tidig uppstigning, vi besökte Singö fina träkyrka

där det hölls Julotta. En fin och stämningsfull tillställning som var näst intill fullsatt.

Annandagen tillbringade vi i Väsby tillsammans med Sofia och Malin med familjer,

det var Julafton med god mat och paketutdelning.

Nu har vår vän ( eller i Hustruns fall ovän ) varit här i flera mornar och smaskat i sej

av fågelmaten. Det är en mycket söt och vacker figur som beter sej som en katt.

När den ser fåglar på marken kryper den ihop darrar i hela kroppen och svänger på

svansen. Men lyckligt vis har den inte fått tag i någon ännu.

I dag har jag sysselsatt mej med att hugga bort is och frusen snö som ramlat ner från

taken och blokerat dörrarna vid bodar och verkstad. Ett ganska svettigt göra faktiskt

men bra mortion för kroppen.

Ha de, vi hörs.

Så har det då äntligen blivit vinter och lite julstämning på vår ö.

Sedan i måndags har det fjunat lite till och från så nu är det vitt på både

mark och hustak och dessutom väldigt vackert.

Det har även varit vindstilla så skogen på Väddölandet har speglat sej i vattnet,

något som man kan njuta av från vårt köksfönster.

I fredags var vi och köpte en gran på Bauhaus, den blev i kortaste laget tyckte vi men

när vi fick klä den visade det sej att den blev ganska bra. Så nu kan vi sitta och njuta av

den också.

Nu kanske ni tror att vi bara sitter och njuter hela tiden men så är inte fallet.

I morse när jag gick upp för trappen för att färdigställa vår frukost tittade jag ut genom

trappfönstret. Och vad får jag se, jo vår gamle bekant ”Skogsmården” hade kommit tillbaka

och satt på marken och mumsade på fåglarnas mat.

Men det räckte inte med det, han svingade sej upp i vildapeln också för att plundra fågelautomaterna på innehållet. Hustrun som i vanliga fall är en stor djurvän gillar inte

denna krabat. Hon har vid otaliga tillfällen försökt att skrämma bort den men tydligen misslyckats

så njutningen i detta fall är ganska obefintlig.

I dag när vi tog vår dagliga promenad stötte vi på min kusin Anne-Mari och hennes make.

De har som tradition att samla några vänner och bekanta som sedan går ut i skogen för att hugga sej varsina granar. Sedan samlas de i Östergårdens kök och fikar.

Nu berättade min kusin att de träffat ”Magnus ” på Kilören som hade satt ut en åtelkamera i

sjöboslätten och där fått en film på en stor Vildsvins galt. Hemska tanke vi som har hoppats på

att de skulle hålla sej från vår paradisö. Så jag kan meddela att det inte blev någon njutning

där heller.

När vi var in till Väsby i förra veckan fick vi som av en händels se en laserprojektor som vi köpte.

Tänte att det skulle vara fin att sätta den under vår Jasminebuske så vi fick lite julstämning

på baksidan också.

Ha, de vi hörs.

I förra veckan när vi var i Karlstad besökte vi ett varuhus och fick se en

”laserprojektor” som lyste med små gröna och röda prickar, skulle passa bra

nedanför vår jasminbuske tänkte vi, så det blev lite julstämning även bakom vårt hus.

När vi kom hem och jag öppnade kartongen ramlade en bruksanvisning ner på golvet.

Ja ja en sådan läser man av princip inte för det vet väl varje tecknisk kunnande individ

hur en lampa fungerar. Däremot behövdes en skarvsladd då det är tio meter till närmsta

eluttag.

Dagen efter var vi till Älmsta och jag gjorde ett besök på pappersstugan som har ett rikt

sortiment av elprylar. Letatde efter en vattentät dosa som kontakten skulle ligga i för att

skyddas mot snö och fukt, men dessa var tyvärr slut sa expediten själv brukade hon stoppa

kontakten i en plastpåse och det funkade bra.

När vi kom hem tog jag en bit byggplast som jag lindade om kontakten och fäste ordentligt

med silvertape. Och detta kan våra barnbarn intyga att när morfar teipar paket så blir det

ordentligt gjort. Satte sedan i kontakten för att prova och det blev ett vackert sken av prickar

på verkstadsväggen.

Så var det dags att äntligen montera detta fantastiska ljusspel på plats. Tryckte ner lampan i

marken och ringlade ut sladden, stoppade in kontakten för att konstatera att lampfan inte lyste.

Kollade upp uttaget som visade sej vara helt ok, rullade upp sladden ryckte upp lampan

för att prova den på framsidan och ser man på där lös den så fint på golvet.

Gick tillbaka och monterade den igen men den var tvärdöd.

Då kom min svåger och svägerska över och såg min dunkla sinnesstämning och erbjöd sin hjälp.

Vi provade flera gånger men lampan vägrade lysa.

Provade i verstadens kontakt där den funkade men vid portalen där ytterlamporna var tända

var den helt svart. Undrade om det blev något spänningsfall när fler lampor var inkopplade på

samma säkring.

Bestämde då att denna produkt inte var något för oss utan skyndsamt skulle återlämnas till butiken.

Det blev ett jädrans slit att få bort kontakten men efter mycket möda och stort besvär

fick jag bort både plast och tape.

När vi kom till varuhuset kollade expediten lampan, hon satte i kontakten och satte sitt pekfinger

fram på glaset och naturligtvis lös den fint mot disken. Jag lyckades så småningom att övertala

henne om att den var känslig för spänningsfall och fick lämna tillbaka eländet.

Dagen efter gick jag och funderade på varför hon satte sitt pekfinger på glaset och efter ytterligare

en stund gick det upp för mej att det förmodligen var ett inbyggt ljusrelä i fanskapet för del lös ju i

verkstaden och när den låg mot väggen på framsidan. Suck, man kanske skulle ha tittat lite i

bruksanvisningen i alla fall.

När vi kommer till Väsby i nästa vecka tänkte jag kolla om man kan hitta en laserprojektor

en sån där som lyser med små gröna och röda prickar som man kan sätta under jasminbusken,

skulle passa bra med lite julstämning på baksidan av huset också.

Ha de, vi hörs.