Lågtryck, regn och blåst är vad vår Herre serverar i dag, alltså blir det att sitta

inne och kura tills han har kommit på bättre tankar och vädret blir bättre.

Sedan i går har det kommit 19 mm och mer lär det nog bli innan det är över.

Här rullar det på som vanligt.

Vår lilla stenläggning under bänken nere vid bryggan har under årens lopp

alltmer börjat likna havets böljande vågor så det var dags att plocka bort

stenen för att lägga om dem. Men till detta behövdes ny sand som jag naturligtvis

inte hade hemma för tillfället. Därför tänkte jag gräva några plintar för att avsluta

vår terrass med en tredje sektion.

Där växte en gammal ros som har sina rötter från en statarlänga i Uppland där min fars mormor bodde. Den stod nu i vägen för mitt projekt och behövde flyttas till

en bättre plats. Jag plockade fram spett och spade för ändamålet och förberedde mej på ett hårt arbete då det vimlar av stenar på denna tomt.

Förvåningen blev stor när jag tagit bort det översta jordlagret. Jag grävde ner

ca: 40-50 cm och det enda jag fick upp var fin sand, det var alltså en gammal sjöbotten jag satte spaden i. Detta var ju ett fint kap då denna sand kunde användas

till omläggningen av stenarna vid bryggan.

Hustrun har som vanligt gjort en enorm insats då hon borstat och målat om brygghus och boden. Hon har även borstat och målat om hela framsidan på vårt hus

medan jag snickrat på terrassen.

Nu återstår kupan och gaveln som vi får hjälpas åt med då människan är lite

höjdrädd av sej när det gäller att klänga omkring på en vinglig stege.

I fredags kväll besökte jag mitt gamla barndomshem där vår granne Kjelle nu huserar.

Vi snackade, fikade och tog en wirre medan mörkret sänkte sej över havet och månen spred ett fint ljus över vattnet, en mycket lyckad kväll alltså.

Nu får vi hoppas att solen tittar fram snart så vi kan göra klart utomhus innan

det blir vinter och snö.

Ha de, vi hörs.

Efter några hektiska veckor börjar lugnet lägga sej över paradisön och livet

återgå till det normala. Vi har återupptagit våra projekt med att rödfärga

och äntligen börjar vi se ljuset i tunneln vad det gäller målningen vid bryggan.

I morse var det faktiskt skönt att vakna och höra hur regnet slog mot fönstret,

man kan ta det lugnt, äta frukost samtidigt som man tittar ut på det

blöta gräset som vi egentligen borde klippt i går och tänka att,

ja ja.. vem fasen har bråttom vi tar det när det torkat igen.

Förra fredagen styrde vi kosan in till Väsby för att göra Ville sällskap då hans

Mamma var på konferens med jobbet och storasyster Ella skulle sova över hos en kompis. Hustrun passade samtidigt på att besöka frissan och jag snodde runt i olika

butiker för att införskaffa materiel till fortsatt sysselsättning på våra ägor.

På onsdagen hade vi middag för mina två kusiner med respektive.

Hustrun drog det tyngsta lasset som vanligt med förberedelserna inför kvällen.

Själv försökte jag vara behjälplig så gott jag kunde med småsysslor runt omkring.

Det blev en lyckad kväll med mycket prat och skratt.

På torsdag eftermiddag blev vi kidnappade av ovannämnda par då vi blev hämtade och bortforslade från vår bostad. Vi hade inte en susning om vart vi skulle, men

färden slutade vid Östermalmstorg i vår fina Huvudstad.

Där besöktes ett litet fik och lite senare togs en promenad ner till Nybrokajen för

att gå ombord på en båt som serverade räkor i massor.

Färden gick sedan ut i Stockholms skärgård till Vaxholms Kastell där vi kunde gå iland

och promenera runt en stund innan båten återvände till vår Huvudstad.

Klockan halv ett var vi tillbaka på Paradisön, mätta, glada och trötta.

I fredags besöktes Norrtälje där makarna Ek bestämt träff med oss på Bergsstugan

där de grattade och överlämna en flaska Champagne till undertecknad.

Vi intog sedan en god lunch samtidigt som vi kunde njuta av den vidunderliga utsikten.

Hustrun har även plockat ner äpplen så får vi se om det räcker till mustning,

samt skördat sina morötter. Vi tog även en tur till skogen för att kolla om svampen

var på gång och det var den tydligen.

På en av våra promenader stötte vi även på denna rara varelse, vi tog ett kort för att

sedan skyndsamt förpassa oss därifrån.

Ha de, vi hörs.