Nu har jag tagit mej tid att skriva lite igen, dagarna går ju fort när man har roligt,

eller är pensionär kanske man kan säga. Man har ju kommit upp i den åldern

när man inte kräver så mycket och dagarna går ju fort ändå.

Bättre blir det lite längre fram då dagarna blir längre, då kanske man får det lite lungnare.

Fredagen den elfte åkte vi ner till Vadstena för att hälsa på äldsta dottern med familj samt

gratta vårt näst äldsta barnbarn som hade fyllt år.

Vi fick se en fantastisk eldröd himmel när vi passerat Kolmården.

Sedan blev det promenader och hockey på dagarna och kortspel på kvällarna kul, kul, kul.

Det var meningen att vi skulle åka hem på söndagen men p.g.a besvärliga vägar med

många avåkningar och krockar på E4an ändrades planen och vi åkte hem i ett bedårande

solsken på måndagen istället. Det är bra att vara ”pansio” ibland.

När vi kommit hem kom det snö i ett par omgångar så sysselsättningen blev tryggad.

I fredags kom Lelle H. ner för att ta reda på tallarna som tippat vid sjöboden och

samtidigt passade han på att hjälpa oss med två granar som stod ovanför växthuset

i berget. Vi var mycket tacksamma för att Alfrida var så barmhärtig och lät dem stå

pall för vindarna, annars hade de lagt sej över vårt växthus.

Vi visste ju inte om de var ruttna eller inte, men de visade sej att det var kärnvirke

rakt igenom men då hade det ju kunnat bli en rotvälta istället när de stod på berg.

I lördags blev det en sväng till Väsby för att passa Wilda och Alma, inte för att de är

speciellt rymningsbenägna utan för att deras far och mor var på galej.

Och på onsdag blir det en sväng till då Ella och Ville blir ensamma några dagar.

Promenader tar vi varje dag, en runda på ett par tre km för att stärka kropp och själ.

Försöker kolla efter viltspår och ser en del ibland såsom rådjur, älg, vildsvin och lo.

Småfåglarna spanar vi in från köksfönstret.

I går kväll tog vi en promenad upp till bron för att njuta av det fantastiska månskenet,

och Hustrun som av naturen är en nyfiken människa satte klockan på ringning så

vi kunde se ”blodmånen” också som de pratade om på tv. Skulle tydligen komma tillbaka

om tio år och då vet man ju inte om man lever så det var lika bra att passa på.

I morse gav sej Hustrun iväg på ett gympa pass och när hon kom åter tog vi en promenad.

Efter lunch var vi behjälpliga med att elda ris i skogen, en passande

sysselsättning för två gamla pyromaner som brinner för friluftsliv så ikväll kommer

människan sitta med ”gamnacke” innan hon blir nerbäddad för natten.

Ha de, vi hörs.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det kommit ett antal kraftiga regnskurar i några dagar. Marken är mättad och det forsar vatten i de gamla spåren efter skogsmaskinerna som härjade här för något år sedan. Jag har tömt regnmätaren så många gånger att jag glömt hur mycket ...

Idag vräker regnet ner utanför vårt fönster. Det är den sista dagen på årets sista sommarmånad, och hösten verkar redan ha gjort sitt intåg. Visserligen behöver vi regn, men man tänker ju som vanligt. Varför ska regnet komma just idag, kan det inte r...

I slutet på Mars hade all snö försvunnit, det började torka upp i skog och mark, solen värmde mot husväggar, blåsippor och tussilago stack upp lite här och var på tomten. Veden som vi fått hämta på min kusins mark var kapad och klyven samt förp...

Nu är sportlovet över och vi har haft förmånen att ha två av våra döttrar med familj på besök i några dagar. Vädret har varit på topp, solsken varje dag med vårkänsla i luften. Vi har tagit flera promenader på isiga stigar och vägar men gud ske...

I måndags inföll ju denna dag och förr i världen när vi alla bodde i Väsby brukade jag leverera en bukett tulpaner till våra älskade döttrar. Men sedan några år tillbaka är vi ju nu utspridda lite här och var så Hustrun tyckte att jag kunde ju ge d...