Nu har jag tagit mej tid att skriva lite igen, dagarna går ju fort när man har roligt,

eller är pensionär kanske man kan säga. Man har ju kommit upp i den åldern

när man inte kräver så mycket och dagarna går ju fort ändå.

Bättre blir det lite längre fram då dagarna blir längre, då kanske man får det lite lungnare.

Fredagen den elfte åkte vi ner till Vadstena för att hälsa på äldsta dottern med familj samt

gratta vårt näst äldsta barnbarn som hade fyllt år.

Vi fick se en fantastisk eldröd himmel när vi passerat Kolmården.

Sedan blev det promenader och hockey på dagarna och kortspel på kvällarna kul, kul, kul.

Det var meningen att vi skulle åka hem på söndagen men p.g.a besvärliga vägar med

många avåkningar och krockar på E4an ändrades planen och vi åkte hem i ett bedårande

solsken på måndagen istället. Det är bra att vara ”pansio” ibland.

När vi kommit hem kom det snö i ett par omgångar så sysselsättningen blev tryggad.

I fredags kom Lelle H. ner för att ta reda på tallarna som tippat vid sjöboden och

samtidigt passade han på att hjälpa oss med två granar som stod ovanför växthuset

i berget. Vi var mycket tacksamma för att Alfrida var så barmhärtig och lät dem stå

pall för vindarna, annars hade de lagt sej över vårt växthus.

Vi visste ju inte om de var ruttna eller inte, men de visade sej att det var kärnvirke

rakt igenom men då hade det ju kunnat bli en rotvälta istället när de stod på berg.

I lördags blev det en sväng till Väsby för att passa Wilda och Alma, inte för att de är

speciellt rymningsbenägna utan för att deras far och mor var på galej.

Och på onsdag blir det en sväng till då Ella och Ville blir ensamma några dagar.

Promenader tar vi varje dag, en runda på ett par tre km för att stärka kropp och själ.

Försöker kolla efter viltspår och ser en del ibland såsom rådjur, älg, vildsvin och lo.

Småfåglarna spanar vi in från köksfönstret.

I går kväll tog vi en promenad upp till bron för att njuta av det fantastiska månskenet,

och Hustrun som av naturen är en nyfiken människa satte klockan på ringning så

vi kunde se ”blodmånen” också som de pratade om på tv. Skulle tydligen komma tillbaka

om tio år och då vet man ju inte om man lever så det var lika bra att passa på.

I morse gav sej Hustrun iväg på ett gympa pass och när hon kom åter tog vi en promenad.

Efter lunch var vi behjälpliga med att elda ris i skogen, en passande

sysselsättning för två gamla pyromaner som brinner för friluftsliv så ikväll kommer

människan sitta med ”gamnacke” innan hon blir nerbäddad för natten.

Ha de, vi hörs.

Nu har ovädret bedarrat och man kan andas ut och betrakta skadorna som

Alfrida har åstadkommit. Jag är ju tredje generationen här ute på kobben och

har aldrig hört talats om något liknande inte ens av mina föräldrar eller morföräldrar.

På nyårsdagens eftermiddag började det blåsa en kraftigt nordlig vind, vi reagerade inte

så mycket på detta, men senare på natten kollade jag vinden på Svartklubben och där

blåste det 38 m/s i byarna alltså orkanvindar. Hörde lite senare att det hade varit drygt 44 m/s.

När vi vaknade på onsdag morgon var det strömlöst och när vi tittade ut började vi förstå omfattningen.

Min svåger hade 4 stora granar som låg över tomten.

Och på Kjelles tomt vid sjöboden var det 2 stora rotvältor med 3 tallar som lagt sej och en

som var på väg över deras gäststuga. Undertecknad fick hämta några spännband och

säkra den i en björk så får de fälla den under mera kontrollerade former sedan.

När vi lite senare åkte upp till Svartklubben för att blicka ut över havet hann vi bara hundra

meter innan vi stötte på nästa träd som låg över vägen. Detta var kapat så man kunde

köra runt det med bilen. Sedan var det säkert 10-15 stycken till som lagt sej över vägen.

När vi hade några hundra meter kvar till lotsstationen var det stopp. Där låg en stor

gran som ingen kapat så det var bara att vända.

Min kusin blev inte heller förskonad då de hade ett antal träd som fallit över landsvägen.

Hustrun och jag samt min svåger och svägerska var med dem och släpade undan ris

när de röjde efter vägarna. Vi träffade några killar från vattenfall som kom åkande,

de hade röjt undan träd längs vägen från Grisslehamn till Fogdö och detta hade tagit dem

två timmar.

Nu har vi vandrat omkring lite på ön och kan konstatera att vi har varit förskonade,

bara en medelstor tall hade rasat på vår egen tomt, men detta beror nog på att vi tagit

ner ganska många träd själva som stått nära husen.

Sedan finns det ju vissa personer som inte vill ta ner några träd och dessa får väl skylla

sej själva.

I torsdags eftermiddag begav vi oss in till badhuset i Norrtälje för att duscha och på vägen

skulle det inhandlas gas på järnaffären i Älmsta, men det var tydligen flera som drabbats

så det fanns ingen kvar. Hämtade istället en dunk med vatten på brandstationen så man

slapp koka kaffet på bubbelvatten för detta har en viss bismak kan jag meddela.

När vi kom hem vid 22 tiden var vi rena, (men det kostade två hundra spänn), vi hade bunkrat

upp med gas på OKQ8 ( sista flaskan) till vårt gasolkök samt köpt tolv flaskor vatten.

Hustrun började plockade ur syltburkar ur kylen för det hade blivit riktigt varmt i nämda utrymme,

själv var jag behjälplig med ficklampan så hon skulle se vad hon gjorde.

När den sista burken stod i plastbacken började lamporna lysa.

Vi stod bara och glodde och undrade vad som hände.

Strömmen var alltså tillbaka efter nästan två dygn.

Nu kan man säga att vi har lite tur för det är bara på den västra sidan av landsvägen där

strömmen är tillbaka samt hos oss på den sydöstra delen. Pratade med en dam som bor några

hundra meter norr om oss och de skall få ström den tionde januari, kanske.

Alltså samma prognos som alla andra hade fått.

 Ha de, vi hörs