Nu har jag satt mej ner en stund för att vila min gamla kropp samtidigt som jag

tänkte plita ner några rader på bloggen. Hustrun som aldrig ger sej är förstås fortfarande

i full gång med att grundmåla väggar.

Vårt hem är ju numera en byggarbetsplats där matsilvret blandas med spackelspadar

och rolltråg, med andra ord en kaosliknande tillvaro. Men trotts detta kan min lilla Hustru

trolla fram de mest kulinariska rätter när vi skall avnjuta våra måltider, kanske beroende av

att hon numera även kryddar med slipdamm och sågspån.

Vi har alltså hunnit en bit på vägen när det gäller vår ombyggnad. Köksdelen är klar sånär

som att golvet skall behandlas och skåpen sättas upp. I torsdags växlade jag av en takstol

så att kaminröret skall få fri passage. I går blev taket igensatt och innertaket kom på plats.

I dag har vi satt ”easycover” på alla väggar och Hustrun har målat. Nu återstår bara det nya

golvet som skall påbörjas i morgon.

Förra helgen var det pådrag när bryggan renoverades och i tisdags när jag skjutsat

Hustrun inhandlade jag material till ett räcke som jag satte upp, och jag kan säga att det

blev riktigt bra. Nu återstår en sarg runt bryggan och ett trappsteg, och det vete i fåglarna

när jag hinner sätta upp detta för i veckan är det skolavslutning i tvenne dagar som vi tänkte

närvara vid, sedan skall bilen lastas full med kartonger som skall transporteras till vårt nya

boende.

I tisdags var jag även hundvakt till grannens ”Papillon” Tina då hennes vårdnadshavare

åkte på en Ålandsresa. Jag passade på att träna hunden på hennes ”agilitybana” och hon

var verkligen en hejare på att springa på plankor och vippbrädor, de var så att jag själv

hade svårt att hålla balansen.

Vi har också kunnat se vår ”Mård” eller vad det är för ett djur som stryker omkring

runt knutarna. I onsdags när jag åt min frukost såg jag varelsen springa förbi på gården

och bara någon timma senare när jag låste upp ytterdörren hoppade den ner från vår mur,

tvärstannade när den hörde knäppet från låset och vi stod och glodde på varandra i

några sekunder innan den sprang vidare. I går morse när Hustrun satt och jobbade vid

köksbordet hörde hon ett himla oväsen från kråkor och skator på baksidan.

När hon tittade ut fick hon se en svart svans hänga ner från ett träd, det var alltså Marias

katt Kråkan som blivit uppjagad av fåglarna trodde hon. Gick ut och lockade på

kattskrället och efter en stund fick hon se att det var den förmodade ”Mården” som satt i trädet.

Nu hoppas jag på att den lilla varelsen skall stanna upp en stund så jag kan få ta en bild

på fanskapet så den kan bli identifierad.

Ha de, vi hörs.