sNu är mitt sportlov till enda då våra små telningar har återvänt till

sina respektive familjer. Det har varit roliga dagar när de varit här.

Jag mötte dem i ”Nortan” i tisdags, vi intog en enklare lunch på

restaurang ”Gyllene Måsen” för att sedan färdas ut till Roslagens pärla

nämligen vårt Paradis.

Vid framkomsten installerade sej barnen för att sedan nyttja vår sparkstötting

som dagen till ära hade plockats fram ur min innersta gömma.

Det blev en halsbrytande föreställning när de forsade ner för backen i en

vinglig färd.

Efter detta tog vi en promenad på ön ner till min kusins sjöbod för att eventuellt

beträda isen men då ingen ”isbill” fanns tillgänglig för att prova densamma

ändrades planerna, kunde ju inte riskera liv och lem på en osäker is.

Efter frukostens intagande på onsdagen rustades det till en färd till min andra

kusin Gunvor som innehar en bondgård tillsammans med sin make.

Där stötte vi ihop med katten ”Bertil” som satt på trappan till grovingången.

Det var en mycket kärvänlig kisse som gärna lät sej klappas och klias.

Det fanns även en annan katt vid namn ”Ruffsen” som inte var lika social,

han sprang och gömde sej när vi kom för nära.

Efter att ha blivit bjudna på fika, saft och bullar samt att barnen fått en liten

historisk tillbakablick av vår släkt med foton av våra förfäder, begav vi oss ut till

ladugården med alla kor och en 6-7 söta kalvar.

När vi gick tillbaka träffade vi även på gårdens fina höns. Det var två tuppar

och ca: 10 - 11 hönor i vackra färger. De var lite skygga men fick de bara lite mat

så kom de fram och pickade i sej intill barnen.

De var nöjda och glada ungar som sedan kom hem och ideligen kommenterade

vad de varit med om på gården.

På eftermiddagen sågade jag upp en vak nedanför vår badstege, det skulle bli

bastubad på kvällen och tjejerna hade bestämt att de skulle ta ett dopp i havet.

På eftermiddagen hämtades mormor vi bussen och medans barnen bastade

fixade mormor middagsmaten.

Snacka går ju men snacka så det går funkar inte, det blåste kyliga vindar

från sydväst och barnen blev fort nerkylda när de kom ut på bryggan,

men den tappra Juni gjorde i alla fall ett försök och doppade drygt halva

sin lekamen i havet och detta var ju strongt gjort, själv hade jag nog inte doppat

mej med dessa kalla vindar.

När bastandet var avklarat var det en varm dusch som gällde sedan bänkades

det vi vårt matbord för att inta mormors onsdags Tacos.

I dag innan de återvände hade vi roligt, det skrattades en hel del kan jag säga

när vi bytte ansikten med varandra.

Jag kan utan tvekan säga att jag själv blev vackrast på korten vi tog.

Ha de, vi hörs.