I DAG FIRAR VI

                           WILDA

                                        PÅ HENNES 10 -ÅRSDAG.

Efter nästan fyra veckors vila har jag nu kommit tillbaka till verkligheten.

Min hosta har försvunnit och krafterna kommer så sakteliga, tyvärr börjar

min ögonmuskel ge sej tillkänna igen med huvudvärk som följd.

Får väl konsultera St: Erik för att få en laddning piller så skiten går över.

Något som jag vet är över är årets Påsk som för våran del firades dels i vårt

Paradis och dels i vår Huvudstad. Hustrun bokade ju biljetter till ”Björn Skifs”

redan i början på hösten och vi upptäckte inte förrän straxt före Jul att den råkade

infalla på Påskaftonen. Men det gick ju bra i alla fall showen var utmärkt likaså

vår middag som vi intog på rest. Kvarnen innan föreställningen.

I vårt sällskap hade vi min kusin Karl med maka som rest från de mörka djupa

skogarna i Värmland för att beskåda föreställningen.

Här ute fick alltså barn och barnbarn fira aftonen utan gamlingarna och jag tror

faktiskt att det gick riktigt bra. Vädret har ju varit perfekt hela helgen så man kan ju

inte klaga på det heller.

Har dessutom haft trevligt besök av lilla Astrid med familj som vi hade förmånen att

få träffat några gånger under helgen.

I går fick Juni, Wilda och Alma ett ryck och badade utan föregående bastubad, strongt gjort

i femgradigt vatten.

Själv har jag återupptagit mitt projekt och börjat att riva innertaket i Verkstaden.

I morgon åker vi till Väsby för att lämna över Wilda och Alma till deras Farföräldrar

som övertar dem tills far och mor kommer hem från Skottland.

Har även bokat en träff med en Mäklare som förhoppningsvis vill saluföra vår bostad.

Ha de, vi hörs.

I dag har våren kommit till vår paradisö, har nämligen sett de första

”Tussilagona” på vår tomt. För ett år sedan hade jag redan plockat

de första ”Blåsipporna” och ställt in på vårt köksbord när Hustrun kom

på besök, men nu är det ju så att våren kommer olika och ibland kommer den

inte alls utan det blir sommar med än gång.

Jag föredrar ju faktiskt när det blir en vår och man kan sitta ute och njuta

av den värmande vårsolen med en kopp kaffe i nypan.

En vacker soluppgång mötte oss i går när jag skjutsade in Hustrun till bussen.

Vädret idag har varit helt fantastiskt, jag började med att fylla bilen med sopor

för att transportera dem till en lämpligare plats på tippen.

Därefter fick jag ett ryck och tvättade av vår bil, har sedan tillbringat det mesta

av dagen med att vara utomhus. Frisk luft har ju ingen dött av sägs det.

Gjorde igår ett ryck med att fortsätta med mitt nya projekt men gav upp efter en stund då

sladdlampan jag hade ramlade ner och slocknade. Är man förkyld och andningen

går trögt är det nästan jobbigt att vara utrustad med andningsskydd också.

Jag har istället försökt att kurera mej så gått det går, just i skrivande stund har jag

ett litet glas med flytande medicin som förhoppningsvis skall hjälpa till med

tillfrisknandet. Min röst börjar så sakteliga återkomma, kan nu faktiskt göra mej

hyfsat förstådd då Hustrun ringer.

Isen vid vår brygga är nu helt borta men i viken ligger den alltjämt kvar så någon

sjösättning hos grannen lär det inte bli tal om till helgen.

Stora delar av Singöfjärden är fortfarande isbelagd men börjar det blåsa lite

ryker den nog snart.

Ha de, vi hörs.

Efter en gråmulen morgon har det nu klarnat upp och solen visar sitt

bleka ljus genom skyarna. Tempen ligger på 6,8 grader och det är näst

intill vindstilla. Hustrun har nu suttit och knappat på sin dator vid köksbordet

hela dagen men jag lyckades faktiskt övertala henne att ta en liten rast och följa

med ner till bryggan för att få lite frisk luft och njuta av den begynnande våren

som kanske är på G.

Själv har jag ägnat förmiddagen till lite småfix inomhus. Min röst har inte heller

blivit bättre, fortfarande blir det bara ett väsande och viskande när jag försöker

säga något. Hustrun däremot har repat sej skapligt och går endast upp i falsett

vid enstaka stavelser.

Eftermiddagen har jag ägnat till utomhusarbete för att lufta mina luftrör.

Jag har beskurit träden i vår fruktträdgård samt plockat bort alla grenar.

Några tog jag faktiskt in och lät Hustrun stoppa dem i vatten så får vi se om de

börjar blomma till påsk.

I går gjorde vi en liten utflykt, vår färd gick till Hallstavik och vidare den gamla vägen

upp till Hargs Hamn, sedan avslutades vår utflykt med en lunch på restaurang ”Briggen” i

Östhammar. En ganska trevlig tripp i ett soligt vårväder.

I morgon ämnar Hustrun att återvända till vår huvudstad för att arbeta på Riddarholmen,

själv hoppas jag vara i prima vigör för att återuppta mitt påbörjade projekt.

Ha de, vi hörs.

I går kväll ankrade vi upp i paradiset efter att först uppvaktat vår äldsta

dotter, man och barnbarn som hade slagit ihop sitt firande till en gemensam dag.

Det blev en trevlig samvaro med mat och dryck innan vi satte oss i vår färdiglastade

bil för färd mot Roslagen.

På kvällen fick jag en av efterkrigstidens längsta hostattacker och blev sittande med

en apatisk blick resten av kvällen. Hustrun satt och svor över att det inte gick att titta

på hela programmet med ”Lets dance” så det blev ännu en trevlig samvaro på tu man hand

med lilla Hustrun.

När jag vaknade vid sjutiden kunde jag konstatera att natten varit lugn, alltså inget nattvak

och detta kändes skönt. Dessvärre hade min annars så ljuvliga röst helt försvunnit.

Dagens samtal har därför framförts i viskande form då något annat har varit helt omöjligt.

Hustrun har alltså haft en lugn dag på den fronten. Hon själv låter som en häxa säger hon

och jag är nog benägen att hålla med henne om detta.

Efter avslutad frukost begav vi oss till Älmsta för lite inköp, sedan tog vi en promenad i lugnt tempo på vår ö.

Stötte på AnnMari och Hans som röjde och eldade vid Ängsvreten.

Det visade sej vara ett utsökt promenadväder denna dag solen värmde och fåglarna kvittrade.

Har fått en del nya besökare vid vårt fågelbord.

När vi kom hem började Hustrun kratta våra gräsmattor och

själv monterade jag vår

handdukstork. Därefter föreslog Hustrun en liten ”AW” vid vår rygga för att avsluta dagen.

Ha de, vi hörs.

I slutet av förra veckan när lilla Hustrun kommit ut och våra små

telningar återvänt till sina respektive hem började jag känna mej lite

konstig. Beklagade detta för min Hustru men hon tyckte att

jag för det mesta har varit lite konstig genom åren.

Skillnaden nu var att det tycktes koncentrera sej till min hals.

På lördagen kändes det bättre då vi fick besök av lilla Astrid med familj.

Det bjöds på middag och allt var frid och fröjd.

Astrid fick även prova på vårt exotiska fordon ”Stöttingen” som hon

tydligen tyckte var lika roligt som våra egna barnbarn.

På måndagen kom hostattackerna slag i slag och och vi bestämde att vi skulle

förpassa oss hem till Väsby, dels skulle Hustrun jobba på tisdagen och själv hade jag

då närmare till akutsjukvård.

Nu har jag vaknat vid 2 – 3 tiden varje natt av mina svårartade hostattackerna

och fått förpassa mej ut till vardagsrummet för att inte störa Hustrun i sin

skönhetssömn.

I onsdags började Hustrun klaga på att även hon kände sej konstig i halsen,

och i går när jag ringde henne lät hon som en pojkslyngel som kommit i

målbrottet. Nå går vi här och väser åt varandra och det flitigaste ordet vi

använder är ”Va”.

I kväll ska vi på kalas och uppvakta Juni, Maria och Eddie som har fyllt år.

Vi skall ge dem presenter och kanske även en släng av vår åkomma.

Ha de, vi hörs.

                                I dag fyller allas vår lilla "Nuni" år.

              Ett stort GRATTIS till JUNI

                       på 9 årsdagen.

sNu är mitt sportlov till enda då våra små telningar har återvänt till

sina respektive familjer. Det har varit roliga dagar när de varit här.

Jag mötte dem i ”Nortan” i tisdags, vi intog en enklare lunch på

restaurang ”Gyllene Måsen” för att sedan färdas ut till Roslagens pärla

nämligen vårt Paradis.

Vid framkomsten installerade sej barnen för att sedan nyttja vår sparkstötting

som dagen till ära hade plockats fram ur min innersta gömma.

Det blev en halsbrytande föreställning när de forsade ner för backen i en

vinglig färd.

Efter detta tog vi en promenad på ön ner till min kusins sjöbod för att eventuellt

beträda isen men då ingen ”isbill” fanns tillgänglig för att prova densamma

ändrades planerna, kunde ju inte riskera liv och lem på en osäker is.

Efter frukostens intagande på onsdagen rustades det till en färd till min andra

kusin Gunvor som innehar en bondgård tillsammans med sin make.

Där stötte vi ihop med katten ”Bertil” som satt på trappan till grovingången.

Det var en mycket kärvänlig kisse som gärna lät sej klappas och klias.

Det fanns även en annan katt vid namn ”Ruffsen” som inte var lika social,

han sprang och gömde sej när vi kom för nära.

Efter att ha blivit bjudna på fika, saft och bullar samt att barnen fått en liten

historisk tillbakablick av vår släkt med foton av våra förfäder, begav vi oss ut till

ladugården med alla kor och en 6-7 söta kalvar.

När vi gick tillbaka träffade vi även på gårdens fina höns. Det var två tuppar

och ca: 10 - 11 hönor i vackra färger. De var lite skygga men fick de bara lite mat

så kom de fram och pickade i sej intill barnen.

De var nöjda och glada ungar som sedan kom hem och ideligen kommenterade

vad de varit med om på gården.

På eftermiddagen sågade jag upp en vak nedanför vår badstege, det skulle bli

bastubad på kvällen och tjejerna hade bestämt att de skulle ta ett dopp i havet.

På eftermiddagen hämtades mormor vi bussen och medans barnen bastade

fixade mormor middagsmaten.

Snacka går ju men snacka så det går funkar inte, det blåste kyliga vindar

från sydväst och barnen blev fort nerkylda när de kom ut på bryggan,

men den tappra Juni gjorde i alla fall ett försök och doppade drygt halva

sin lekamen i havet och detta var ju strongt gjort, själv hade jag nog inte doppat

mej med dessa kalla vindar.

När bastandet var avklarat var det en varm dusch som gällde sedan bänkades

det vi vårt matbord för att inta mormors onsdags Tacos.

I dag innan de återvände hade vi roligt, det skrattades en hel del kan jag säga

när vi bytte ansikten med varandra.

Jag kan utan tvekan säga att jag själv blev vackrast på korten vi tog.

Ha de, vi hörs.