Nu sitter jag och tittar ut över Fogdöströmmen, himlen är

gråmulen och det har kommit några regnstänk på morgontimmarna.

Midsommar är över för denna gång och vädret har varit sisådär.

Det positiva är väl att det inte har kommit något regn, visserligen

en aning kallt i skuggan men där behöver man ju inte stå och ”tryna”.

Själv slöt jag upp vid familjen sent på aftonens eftermiddag, hade

haft ynnesten att få tillbringa dagen i min lastbilshytt.

Den första jag mötte när jag klev ur bilen var lille Ville som kom

springande och meddelade att han hade två överraskningar till mej,

en bra och en dålig.

Vilken vill du höra först, frågade han.

Den bra, svarade jag.

Vi ska fika nu, sa Ville.

Och den dåliga då, undrade jag.

Vi har inte saknat dej ett dugg blev svaret.

Får man höra sanningen av barn, eller?

I går var det sjösättning av den stora båten.

Ville och jag åkte upp till Larssons och lånade en traktor och

Ville fick sitta i mitt knä och ratta traktorn den sista biten

från stora vägen, något som jag tror att han uppskattade.

Den grabben tycks gilla allt som brummar.

När båten var sjösatt körde Eddie, Noel och Ville över den

till vår brygga. Årets första sjötur var alltså avklarad, men det

kommer sannolikt att bli fler denna sommar.

Nu ser det lite ljusare ut på himlen och flaggan vajar lite slött i vinden,

några sjöfåglar glider stilla fram på vattnet utanför bryggan och

en båt är på väg ut i havet för att pröva fiskelyckan.

Om fyra veckor har vi semester och det är inte utan att man längtar

till denna dag.

Ha de, vi hörs.