Efter ett antal dagar med mulet väder gav solen sej äntligen till känna,

den fanns alltså kvar på himlavalvet vilket jag började betvivla.

Vi hade ju pratat om att ta långa promenader på vår ledighet men vädret

har ju inte varit det bästa. Men så igår krängde vi på oss vandrarkängorna

och styrde kosan mot ”Grisslan”. Vi valde skogsvägen genom några

tomtområden för att sedan komma fram vid ”Byholma” och vidare genom

skogen till Skatuddsvägen och fiskehamnen.

Medan Hustrun shoppade loss på ”Edblads” strövade jag omkring i hamnen.

Efter att ha löst ut lilla Hustrun fortsatte vi hemåt, en runda på två timmar

och dryga nio km.

Därefter blev det ett skönt bastubad med tillhörande dopp i havet, en snabb

dusch och vidare upp till min kusin Ann-Mari för att avnjuta en god middag.

Idag när vi vaknade var det klarblå himmel och ett strålande solsken,

så efter avslutad frukost var det bara att hoppa i kängorna igen för en

vandring ”från bro till bro”. Väl framme vid Singöbron sneddade vi över

och gick ner vid ”Finnarörsvägen” mot laxodlingen, genade över till

Norrgårdarna och Västerängen och tog den gamla ”allfarvägen” som numera är

helt igenvuxen. I min ungdom cyklade man med lätthet där men om man tänker

efter är det ju ett halvsekel sedan. Är man gammal eller??

Lite bilder från våra sköna promenader.

Tyvärr finns bara tre figurer kvar p.g.a klåfingriga personer.

Den gamla vägen till "Norrgårdarna" och "sundet".

Nu undrar man ju även hur det står till med klimatet denna vinter.

Det är ju faktiskt slutet på December och det finns både

Fästingar, trattisar och lingon i skogarna.

Ha de, vi hörs. 

I dag har vi haft besök av två servicetekniker som har kollat pumpen

och förhoppningarna var höga att de skulle hitta ett fel som de kunde åtgärda.

Men när de åkt kunde vi lugnt konstatera att de inte lämnade något gott efter sej.

De kollade eventuella läckage och provtryckte den yttre delen  men kunde inte

hitta något fel. Inga fel koder visade sej.

Tempen som ytterdelen lämnade stämde med innerdelen.

Så de visste inte vad det var för fel, om det nu är något fel.

Det enda som var fel var att den yttre delen måste befinna sej en halvmeter

ovanför marken på grund av isbildning. Visserligen var det is där förra vintern

som jag hackade bort men pumpen har ju fungerat bra sedan dess ända tills

i oktober så detta kan ju inte vara felet nu när det är plusgrader och snöfritt.

Något skit är det ju men hur får man reda på detta.

Dagen för övrigt har varit mörk och grå. Dis och dimma har dominerat dagen

och vår lyktstolpe med skymningsrelä har lyser nästan konstant.

En liten promenad på en timma bröt vårt inne sittande och det var ju skönt.

Vi tog den vanliga promenaden förbi ”Rövarhamn” ,  Aludden ,

Östergårdarna och Katthavet. Vi kunde också konstatera att det fanns

”trattisar” som fortfarande stoltserade i skogen, tyvärr dock inte så många att

det räckte till en svampmacka.

Lite bilder.

Ha de, vi hörs.

Ja detta är väl en sammanfattning av julvädret detta nådens år 2013.

Men bortsett från det bedrövliga väderläget tycker jag nog att det varit

en fröjdefull jul.

Det var full rulle ”Dan före dan” med att slutföra det sista inför helgen.

Och den stora frågan inför varje jul är ju vem som har Tomtekläderna

och den stora säcken liggande i något förråd.

Hustrun och jag räknade ut att den borde befinna sej i vårat förråd

enär vi hade firandet förra året, men hur vi än letade kunde vi inte finna

prylarna. Vi ringde runt och förhörde oss med de andra medlemmarna

i familjen och kunde då konstatera att säcken tydligen legat

i Danne och Sofias boning och dessvärre oturligt nog befunnit sej i centrum

av deras vattenskada och därför fått vika hädan.

Sagt och gjort det var bara att åter skaffa denna utrustning så barnbarnen

och Mormor inte skulle bli besvikna. Alltså blev det att åka runt för att leta.

Tomtedräkten var lätt att finna på ”Rusta” visserligen bara tillverkad

i en storlek och då menar jag en STOR storlek.

Brallorna var så vida att hela familjen kunnat fira jul i densamma.

Säcken däremot blev lite krångligare att finna, men kunde så småningom

lokaliseras till ”Klas Olle”. Där införskaffades raskt två säckar för att

alla klapparna skulle få plats. Tyvärr hade nämnda säckar impregnerats

med fotogen eller något annat flamdämpande medel, de luktade apa

och just av den anledningen gick själva julklapps utdelningen relativt

fort att genomföra.

Lite bilder från aftonen.

Årets julklapp till morföräldrarna bestod b.l.a av en häftig

fågelbok med både ljud och bild.

På Juldags morgonen var vi uppe med tuppen, eller snarare var det väl vi

som väckte den galningen. Med gemensamma krafter släpade vi oss upp

för att besöka Fresta församlings Julotta. En mycket stämningsfull tillställning

med en näst intill fullsatt kyrka. Därefter begav vi oss hem för att njuta av

den värkliga friden, att få krypa ner i bingen igen för att knoppa några timmar.

Nu undrar ni säkert vad jag menar med fullsatt, men bilden är tagen straxt efter att vi anlänt kl:05,30.

På eftermiddagen besökte vi Hustruns Broder med Gemål tillika

min svåger och svägerska. Blev bjudna på ett ytterst generöst julbord där

bara delikatesser av yppersta klass serverades.

I morgon blir det en färd till ”Paradiset” för att ytterligare få njuta några

dagar av vår ledighet.

Nu tackar vi så mycket för denna jul och önskar er alla en god fortsättning.

Själv ska jag ägna mej åt mitt favoritgodis.

Ha de, vi hörs.

Då har vi kommit till upploppet när det gäller förberedelserna inför julen.

Alla julklappar är klara och inslagna, Hustrun har bakat städat och fejat

och själv har jag brottats med den förbannade duschväggen som vi köpte.

Maken till dålig monteringsanvisning får man faktiskt leta efter.

Men nu är den klar att användas och fan vet om det inte blev bra också.

I onsdags eftermiddag åkte jag ut till landet för att ta emot en servistekniker

som skulle komma kl. tio på torsdagen för att kolla på värmepumpen.

Det var ett trist gråmulet väder och regnet hängde i luften.

Halv tio dök mannen i fråga upp och det var väl bra. Något som inte alls var

bra var att snubben visade sej vara en säljare som trodde att han skulle få

kränga en ny pump till undertecknad.

Nu hade jag uttryckligen påpekat att det  var något fel på pumpen vi hade och

att jag ville ha en ordentlig genomgång av föremålet i fråga.  

Hur fan kan man då skicka en säljare undrar man.

Och inte nog med att han inte kunde något om pumpar och dess funktion

han höll även på att sno mina skor när han skulle gå också.

Alltså en helt onödig resa ut till landet.

I fredags hade vi nattgäster, det var Wilda och Alma som gjorde oss den äran.

De hade beställt ”Tacos” till middag och som också naturligtvis serverades.

På lördagen infann sej även Ella så det var full rulle i lägenheten.

I morgon blir det lite kompletterings handling av julmat b.l.a en jätte god

inlagd sill som vi köpte och som av någon underlig anledning redan tagit slut.

Ha de, vi hörs.

Nu har jag jobbat mina tre nätter denna vecka och i morse kl: 05,00

inträdde min ledighet som sträcker sej ända fram till den andra januari,

alltså hela femton dagar på raken.

En helt underbar känsla om jag får säga det själv.

Efter några få timmars sömn inställde jag mej på darrande ben hos

min tandläkare för en översyn av mina nötter.

Måste faktiskt medge att dagens nötknäppare är bra mycket mänskligare

än de var när jag var barn. Nu har jag hört att barnen får bokmärken

efter varje behandling, i min barndom var det endast blåmärken som utdelades.

Nu sitter jag i vår stuga i Roslagen och myser, vädret är mulet och tempen

visar på + 1,9. Kan för övrigt meddela att när jag passerade Arboga i

måndags natt visade tempen på + 11 grader, vad är det för en vinter egentligen.

Ja ja, själv är jag inte förvånad kostade ju på snöslungan en ordentlig

reparation i höstas så varför skulle det komma snö.

Anledningen till att jag befinner mej här ute är att vi får besök av en

servicetekniker i morgon som skall kolla om vår två år gamla  luftvärmepump

kan räknas som förbrukad eller ej. Hoppas faktiskt på det sistnämnda.

Veckan för övrigt har varit relativt lugn. I lördags var Maria och Malin med

familjer till oss för att avnjuta en middagsmåltid samt att barnen fick

dekorera sina egna pepparkakshus enär byggherren, alltså morfar känner

sej alltför darrig på handen. Och i går kväll besökte Sofia och barnen oss för

ett dylikt skapande då de var upptagna i lördags.

I morgon eftermiddag återvänder jag hem till lilla hustrun som förhoppningsvis

jobbar sin sista dag då, för i år alltså.

Ha de, vi hörs.

Visst ska man hjälpa de handikappade så mycket man kan,

det känns skönt både i kropp och själ att skänka en slant till

de behövande. Det känns även mycket bra att vissa av de stackarna

kan få ett jobb så de kan försörja sej och få en dräglig tillvaro i samhället.

Fick i går ett inbetalningskort med ett förtryckt belopp om 300:-

som jag med ”glädje” skall skänka till den blinde faan till P-Vakt som

inte kunde se min P-skiva i Täbygaraget i lördags fast den satt

påklistrad på framrutan.

GRRRRR.

Nu är Vabbandet slut för denna gång och man har återgått till det

vanliga kneget, men jag kan säga att jag saknar friheten och kaffe med

wienerbröd vid tiotiden  Jag har även större förståelse för pensionärerna nu,

för jag tycker det har varit fullt upp hela tiden

en åsikt som jag förmodar inte delas av lilla Hustrun.

I går efter fullbordad fika begav vi oss till Arlanda Stad för att hämta

en julklapp som Hustrun låtit lägga undan. Därefter blev det lite sightseeing

på hemvägen för att visa Noel lite platser.

Vid hemkomsten serverades det lunch till ett hungrigt barnbarn.

Han hade ju inte ätit på nästan en timma.

Morfar lyckades klämma i sej tio köttbullar och blev proppmätt.

Barnbarnet däremot satte i sej femton utan prut och efter någon timma

serverades han en rejäl ostmacka.

Nu gällde det alltså att sätta grabben i arbete så han inte rullar fram efter

sjukligheten. Julgranen plockades in och han fick klä den samme.

Ett mycket finurligt drag tycker jag själv då det inte blir någon klagan

över att kulor och annat pynt är felplacerat när det är Mormors

lilla älskling som fixat det hela. 

När sedan Mormor kom hem blev det fika med kaffebröd och när han svalt sista

tuggan undrade han om han kunde få en ostmacka.

Nu undrar vän av ordning, vad fasen gör han av allt käk, skulle en annan

konsumera hälften skulle man ju rulla fram efter en kvart.

Ha de.

Redan i går eftermiddag återupptogs ”vabbandet” när jag hämtade upp

Noel för en färd ut till landet. Det var på halkiga vägar vi färdades ut,

sista biten från Älmsta var det bara att följa hjulspåren.

Vid framkomsten visade det sej att det var betydligt mindre snö i paradiset

än på Väddölandet. Men det blev i alla fall att skotta en gång upp till ytterdörren

för att komma in.

När vi väl var installerade lade sej vårdnadstagaren för att vila, medan

undertecknad brassade käk. Köttbullar och makaroner var redan beställt.

Kvällen ägnades åt utbudet på ”burken” men vid 9-tiden kroknade

unge herrn och gick ner för att knoppa.

Själv satt jag uppe en stund till med ”gamnacke” bara för att visa

att man är vuxen och ingen trött 8-åring.

Skönt med sovmorgon tänkte jag när jag sträckte ut mej i slafen.

Här om dagen hade Noel slaggat till nio och i detta lugna tysta hus borde väl

detta kunna upprepas.

Klockan tjugo över sju  vaknar jag av att Noel tassar in i mitt rum med en

ficklampa i handen och viskande säger, Morfar kom.

Jag studsar upp och undrar om han sett något djur utanför huset.

När vi sedan kommer upp säger han glatt:

Jag har gjort frukost.

Redan svarar jag lite snopet.

Redan säger Noel, klockan är ju halv åtta.

Öööö... ja just därför tänkte jag för mej själv.

Han hade ställt fram två tallrikar, fil och mjölk. Sedan fick morfar koka ägg

ta fram bröd, smör, ost och bestick.

Det är alltså så man kan göra när man ska fixa frulle till Hustrun.

Alltid lär man sig nått.

Dagen har ägnats till snöskottning och Noel har rullat runt i snön efter det att

föret var för dåligt för hans snowboard. Dessutom var vi en sväng ner till

”Grisslan” för att köpa bränsle till ”slungan” samt en runda i hamnen

för att kolla på båtarna.

Nymodigheter finns även i Grisslehamn.

I morgon får man släpa sej till jobbet men på onsdag blir det ”vabb” igen.

Ha de, vi hörs.