Ja då har det gått ytterligare en vecka med jobb, jobb och lite jobb.

I helgen passade vi som omväxling på att vara barnvakt till två av våra småttingar.

Det var Wilda och Juni som var på besök och övernattade hos mormor

och morfar. Själv jobbade jag på lördagen men så fort jag kom hem begav

vi oss till Kista för ett biobesök. Det var Alfons Åberg som visades en mycket

spännande rulle för vissa av oss. När filmen var slut tittade Wilda strängt på mej

och lät meddela att morfar hade snarkat under större delen av filmen.

Själv var jag helt ovetande om detta.

Söndag frukost.

På Söndagen var det kalas, undertecknad har nu uppnått den höga åldern av år.

Det bjöds på middag på vår terrass i den varma och soliga augustikvällen.

Har nu fått hjälp med att krama ur bilderna från min telefon. Det var ett

komplicerat fel som hade uppstått. Jag hade glömt bort hur man gjorde.

Här kommer alltså lite bilder från vår Ålandstripp.

I morgon blir det att titta till landet igen efter två veckors bortavaro,

och på lördag är det ”grannträff” hos makarna Lundqvist på ”Sofielund”.

Ha de, vi hörs.

Efter ett litet uppehåll så ska jag leverera ett inlägg igen.

Förra veckan hade jag tre fridagar och Hustrun passade på att ta ut några

semesterdagar så vi kunde vara tillsammans i ”Lägret” och slappa lite.

Malin hade en semestervecka kvar så även barnen och hon kom på besök.

Barnen ville som vanligt åka lite båt så vi gjorde en tur med lilla båten

under Kolskärsbron och åkte sedan genom ”vassgatan” mot Grisslehamn.

En ganska lugn tur på stilla vatten.

Hustrun har nu rödfärgat både ”Brygghus” och förråd så allt är klart inför vintern.

Färgen slits ju ner oerhört fort p.g.a sol och närheten till havet.

Själv har jag nu äntligen monterat upp hängrännor på framsidan av huset,

Ett jädrans klättrande på stege var det men nu är det klart, hoppas bara att inte

is och snö tar skiten med sej när det rasar ner från taket i vinter.

I torsdags blev det en härlig utlandsresa som avkoppling i tillvaron.

Vi var till Åland med fam. Lundqvist en mycket trevlig resa med god mat

och ett strålande väder. Tyvärr glömdes kameran hemma i verandan

så det blev att plåta med telefonen. Problemet är bara det att mitt tekniska

kunnande när det gäller dessa prylar är så begränsat att bilderna tillsvidare

får stanna i telefonen tills hjälp anländer.

Gårdagskvällens månsken var fantastiskt.

Ha de, vi hörs.

Efter en välbehövlig sovmorgon började vi dagens kneg. Jag klippte alla gräsmattor

och hustrun rensade i alla rabatter samt trimmade runt alla kanter.

Jag har även panelat luckan till gavelspetsen som skall monteras i morgon.

Det sista av potatisskörden plockades upp till vår sillunch.

Vid femtiden brassade jag eld i bastukaminen sedan var vi ut på en liten åktur med

vår nya snurra. En mycket behaglig tur, bara vågskvalpet hördes.

Som min kusin Karls sa ”som att segla utan att det lutar” och det stämmer faktiskt.

Det är nämligen en elsnurra som vi köpt, en fantastisk skapelse som får båten

att förflytta sej intill ljudlöst på vattnet. Det går visserligen inte fort men vem

fasen har bråttom.

Efter vår båttur blev det ett skönt bastubad med dopp i havet. Vi var dock inte

ensamma om doppandet. När vi tittade ut var det en skarv som fiskade

på VÅRAT vatten. Undertecknad lyckades i alla fall skrämma iväg inkräktaren

med sin kamera.

Middagen bestod av kräftor och Västerbottenpaj. Pajen var utsökt men kräftorna

var tämligen smaklösa.

Nu hägrar nästa veckas ledighet men först blir det jobb i tre nätter sedan fem

dagars ledighet tillsammans med Hustrun i paradiset.

Hade vi hörs.

Vaknade straxt efter tre på måndagsmorgonen av att någon rev av toapapper,

jaha Hustrun är och pudrar näsan tänkte jag samtidigt som jag vänder mej

om och får se lilla Hustrun ligga och snusa bredvid mej.

Tankarna börjar virvla i skallen, har jag hört henne och omedvetet somnat om

för att sedan vakna en stund senare och finna henne sovande i sängen.

Eller var det bara inbillning.

Låg och grubblade en stund tills jag nu hör ett hasande ljud ifrån vardagsrummet.

Jag visste att ytterdörren var låst och terrassdörren var låst när jag lade mej,

men hade hustrun varit upp och öppnat dörren till terrassen på natten för att få in lite

svalka i sovrummet. Det hasande ljudet hörs igen och jag tänkte att det är väl

själva f-n att man inte har ett paraply eller basebollträ stående vid sängen så man kan

försvara sej om så vore nödvändigt.

Nu hör jag ljudet igen tydligt och jag sätter mej käpprakt upp i sängen och tittar in i

mörkret mot hallen om jag kan se någon, är helt på det klara med att det är någon i

kök eller  vardagsrum.

Kastar försiktigt av mej täcket och smyger sakta fram till dörrhålet för att sticka ut

skallen i hallen för att eventuellt kunna se inkräktaren.

Och då hörs ljudet igen .... bakom mej. Det visar sej vara lilla Hustrun som har stuckit

ut sina fötter och har dem ovanpå täcket för att få lite svalka,

och varje gång hon rör sej hörs ett hasande ljut från täcket.

Vad är då kontentan av detta , jo har man bara livlig fantasi blir det mer spänning

i tillvaron.

Ha de, vi hörs.

I år kan man inte klaga på sommaren och särskilt inte helgen. Det var nog

tangerat rekord med en dag på vår semester 27 grader i skuggan och 38 i solen,

kanske inte låter så imponerande men med tanke på att havet ligger runt knuten

så är det mycket. Vatten tempen var runt 20 grader inte heller så imponerande

men vad brydde sej barnbarnen om detta. Det har varit bad från morgon till kväll.

Hustrun passade på att rödfärga lite vid ”brygghuset” förmodligen för att

kunna svalka av sej emellanåt.

Efter badet i söndags blev det bryggfika med paj som Maria tillagat.

Barnen satt på bryggkanten och slickade i sej något så passande som ”Glassbåtar”.

Det blev ytterligare en båttur runt ön.

Vi har nu gått i mål vad det gäller panelen på huset, fattas hängrännor på

framsidan och nya vindskivor på kupan samt fönster på gaveln. Skönt.

Ha de, vi hörs. 

Ja då har även denna sommarsemester tagit slut och man har redan jobbat

två veckor, nästan i alla fall. De två första arbetsdagarna sjukskrev jag mej

ty en liten sticka hade nästlat sej in i min häl och smärtan var påtaglig.

Det var söndagen innan vi skulle börja jobba, det var födelsedags kalas för

vårt äldsta barnbarn Ella och jag hade slängt upp fötterna på en stol och

satt och pratade med Jocke när de ropade att det var lunch.

Hungrig som man var drog jag ner fötterna lita hastigt från stolen varpå en

lång sticka åkte in i hälen. Jag kunde själv plocka bort en bit på dryga två cm

meddetsamma men jag anade att det fanns lite kvar.

På kvällen när vi kom hem skulle Hustrun operera mej

men blödig som hon är ville hon inte sprätta upp för att plocka ut eventuella

rester. Det blev närakuten på måndag morgon där de skar upp hälen och

plockade ut ca: en cm till av träflisan. Lyckan var gjord och jag fick ledigt

två dagar till. Numera kallas jag för ”Stickan” av mina rara arbetskamrater.

Semestern har inneburit jobb, jobb och lite jobb. Vi har panelat och ribbat färdigt

vår lilla stuga och Hustrun har målat allt två ggr.

Nu återstår några vindskivor och en knutbräda som förhoppningsvis

kommer på plats i helgen.

Vädret har varit fantastiskt med mycket sol och alldeles för lite regn

enär gräsmattorna har börjat gulna, aldrig är man nöjd heller.

Potatisskörden har varit god, fem kastruller har plockats upp.

En liten utlandsresa hann vi dock med trots allt jobb. Det blev en

tur med våra kompisar till vårt vackra grannland Åland,

en fantastiskt lugn resa på ett spegelblankt Ålandshav

till Hustruns stora förtjusning.

Efter en skön och välbehövlig sömn vaknade jag kl:12,30 åt min frukost på

terrassen och ska nu på eftermiddagen ägna mej åt dammsugare och golvmopp.

Hustrun äntrar bussen efter jobbet och åker ut till paradiset, och själv åker jag

ut i morgon efter mitt sista nattpass för denna gång.

Ha de, vi hörs.