I dag kom Sofia ut med barnen och hade en ny vattrnkran med sej som skulle bytas.
Den gamla hade börjat läcka och behövde bytas. Jag tog på mej uppgiften att byta kranen
enär Danne inte kommer ut förrän till nästa helg.
Ville fem år följde mej i hasorna och var mycket intresserad av göromålet.
Det visade sej att det var redigt trångt i skåpet under tvättstället, jag fick lägga mej på rygg
för att överhuvud taget kunna ana var fästet till kranen fanns. Mörkt var det också så jag sa till
Ville att jag behövd en ficklampa.
Det kan jag hämta sa Ville, jag vet var den ligger.
Han sprang iväg till garaget och efter en liten stund var han tillbaka.
Jag nådde den inte sa han, så jag fick klättra upp på en pall för att kunna hämta den.
Jag fick bort den gamla kranen ganska lätt, men sedan när den nya skulle skruvas fast var det
aldeles för trångt för mina fingrar.
Ville som för tillfället satt gränsle över mej för att titta på erbjöd sej att jobba vidare med kranen.
Jag beskrev hur delarna skulle fästas. Först en halvmånsformad gummipackning sedan en likadan
i metall, sedan skulle det skruvas på två muttrar en på varje skruv.
Och tro det eller ej grabben klarade det med bravur, han frågade bara några gånger åt vilket håll muttrarna
skulle vridas sedan var det klart för mej att dra fast muttrarna ordentligt.
Jag kan säga att jag var mycket förvånad över vad en femåring kan utföra och jag tror att grabben var
mycket stolt när han fick beröm av morfar.
Och ärligt talat var han värd det också, för jag har inte fått dit den själv.

Ha de, vi hörs.