Ja då har man snart gjort sej av med ytterligare en semestervecka, tänk

vad dagarna rusar iväg bara för att det är semester. Inte var det väl så förr

när barnen var små. Då tyckte man att fyra semster       vbbbbbveckor var

en lång tid som varade nästan hela sommaren.

Ni får ursäkta mitt skrivna språk, men det var katten som gick över tangentbordet. 

Han är så kelsjuk, så fort man sätter sej kommer han och hoppar upp för att bli kliad.

Och hårar gör han så man ser ut som ett dun bolster när han hoppar ner

fast det är förstås katthår.

Ensam är stark heter det ju men för min del känner jag mej rätt svag,

åtminstone i armarna efter allt spikande och målande.

Nu börjar man i alla fall se ljuset i tunneln,

bara fem sex meter kvar att panela och detta känns rätt skönt.

I morgon kommer lilla Hustrun och förgyller tillvaron för mej i en hel vecka,

då får hon ta över målarjobbet. Tur på ett sätt att det är så torrt att gräset slutat

växa men i gengäld så börjar det bli brunt och det är ju inte så snyggt.

Man slipper i alla fall klippa.

Kallt är det i kväll, bara 8 grader i skrivandes stund.

Avslutade dagen med en dusch i brygghuset, havet ligger som en spegel

det är vackert och det är ännu sommar.

Ha de, vi hörs.