Hela våren har Hustrun pratat om att vi skulle köpa ett fotbollsmål till våra små pojkar.

Detta lät kul, då kanske man kunde kicka lite boll med Ville och Noel och kolla om

talangen fans kvar sedan barndomen. Jag har ju alltid haft ett suveränt bollsinne,

ja i alla fall tyckte min lilla mamma det.

Nu har vi tittat i reklamblad och kollat i olika butiker men inte hittat något lämpligt.

Maria tipsade oss om att det fanns på ”ÖB” men när vi kom dit var det naturligtvis slut.

Jag hittade också ett på ”Jula” som såg stort och bra ut, men det visade sej kosta nästan

en ”tusing” och det var lite väl mycket tyckte Hustrun och det kunde man ju hålla med om

när vi sett att det fanns för halva priset.

Straxt före midsommar sa Hustrun igen att vi måste hitta ett snart, Ville har börjat i

fotbollsskola och det är ju bra om han kan träna lite på landet i sommar.

Vi gjorde en ny runda och hittade faktiskt ett mål som vi köpte och detta togs ut till landet.

Nu har de spelat lite boll och det verkar som de är nöjda med målet.

När Hustrun kom ut till midsommarhelgen upptäckte hon att de förbannade rådjuren

hade varit och mumsat på hennes blommor och till och med i hennes grönsaksland

och min potatis. Hela skogen är ju full med käk så varför ska de smyga omkring

och knapra på våra växter på nätterna. Det vore ju en sak om de betade av lite på

gräsmattorna det vore helt ok, men blommorna, där går gränsen.

I söndags skulle jag klippa gräset, målet stod i vägen så jag flyttade det.

När Hustrun gick förbi sa hon att jag skulle ställa tillbaka det när jag var klar.

Då gick det upp ett ”liljeholmens” för mej. Det var därför vi skulle köpa ett fotbollsmål.

Hon hade ställt det framför blomrabatten.

Och med tanke på hur det såg ut i grönsakslandet, brukar det inte vara två mål

på en fotbollsplan.

Ha de, vi hörs.