När vi köpte bilen fick vi fyra vinterdäck på köpet, dessa ställdes på terrassen 

för vidare transport ut till landet efter någon vecka.

I tisdags morse rev Hustrun ur sängkläderna ur våra sängar, själv ombesörjde jag

så de blev tvättade på eftermiddagen. På kvällen när jag stod och stekte strömming

skulle Hustrun bädda rent i sängarna. Hon sprang fram och tillbaka mellan terrassen

och sovrummet för att hämta täcken och kuddar som legat ute för vädring.

När hon sprang förbi köket sa hon att ”är det inte dags att ta bort vinterdäcken snart”.

Men för helvete tänkte jag, har kärringen blivit blind nu dom tog jag ju bort för en vecka sedan.

Nästa vända hon kom frågade jag vad hon menade.

Hon stannade upp, vänder sej mot mej och säger med tydlig röst:

ÄR DET INTE DAGS ATT TA BORT VINTERTÄCKENA SNART.

Tänk så fel man kan höra.

Ha de, vi hörs.