Det är raka motsatsen mot vad jag kände mej i morse. Blev väckt 04,25 som vanligt,

men denna morgon blev det ”tillt i roten” av högsta valör.

Efter många signaler lyckades jag sträcka upp armen för att stänga av klockskrället

men lyckades inte något vidare. Fick tillslut lyfta upp väckarklockan, jag petade på

alla knappar och vred och vände på den men lyckades inte ändå.

Såg nog ut som ”Hamlet” när han står där med en dödskalle i handen.

Tillslut hör jag Hustruns ljuva stämma som ryter vänligt men bestämt,

”STÄNG AV TELEFONEN”.

Ja vist ja, tänker jag. Det är ju den som jag använt som väckarklocka de senaste fem åren.

Och med en enkel tryckning blev det tyst i sovrummet. Tänk så det kan bli.

Ha de, vi hörs.

                     GRATTIS

                      MARIA.

Ja då var helgen över och vi tycker att vi inte har kommit något längre med vårt kök.

I och med att spikpickan strejkade p.g.a gasbrist fick vi ägna oss åt andra göromål.

Hustrun målade allt hon kunde komma över i vanlig ordning. Det blev hyllor bord och

byrå samt lister som fick vit färg på sej, ja även vi själva fick väl en släng av sleven också.

Själv var jag till tippen med lite byggavfall, spikade lite sockel förhand men när jag skulle

försöka mej på hålkärlen sket det sej. Antingen är det jag som är klumpig eller så är spiken

van att tjäna herrskap, för den bugade sej hela tiden och det är inte bra. Fula märken blev det

av hammaren också, och det kan man ju inte acceptera.

Nu har jag varit och köpt fler gaspatroner så jag kan sätta upp taklisterna nästkommande helg.

Funderar även på att inhandla kakelplattor så det är på plats om andan faller på och man hinner

sätta kakel. Men det blir väl som vanligt att man tror sej hinna mer än man gör.

På söndagen upptäckte vi att det var ett strålande väder, och vi sa båda att blir det fint till

nästa helg måste vi ta en promenad, tycker faktiskt att jag har hört den ramsan förut.

I går åkte vi hem lite tidigare för vi skulle få middagsgäster. Det var Ella och Ville som kom på
besök. Deras föräldrar skulle ut och roa sej och då passade det ju bra att vara hos oss en stund.

Vid sjutiden åkte vi hem till dem så det fick krypa ner i sina sängar, sedan satt Hustrun och jag

och tittade lite på ”burken”. Lämpligt nog kom föräldrarna hem precis i långpausen till
”Vallander” så vi han hem och titta på slutet. ”Slutet gott allting gott.”

Det är mera is på gården än på vattnet.

Ha de, vi hörs.

Och särskilt i går förmiddag. Körde gamla Uppsalavägen mot Märsta men blev tvungen att

stanna utanför Rosersberg  p.g.a underkylt regn. Jag kunde räkna till mellan 15-20 lastbilar

som hade tvingats att stanna på en sträcka av 5-600 meter. Flera lastbilar hade kanat sidlänges

av vägen p.g.a att vägen lutade. När den första tungbärgaren kom för att dra loss en ”tradare”,
kanade han in i densamme så bärgaren fick ringa efter två bärgare för att vinscha upp den första bärgaren.

Så småningom kom en sandbil och den var en hårsmån från  att kana i diket den också.

Vi stod parkerade i nästan 3,5 timma innan vi kunde fortsätta våra transporter.

Det meddelades på radion att det var så halt på vägarna att till och med ”Polisen höll på att halka
omkull när de klev ur sina bilar”.

Å varför skulle det inte vara halt för dom kan man fråga.

Ha de, vi hörs.

Ja nu blir det några rader igen efter helgens arbete. Jag gjorde ett litet experiment i
lördags, och borrade ett hål i köksgolvet, men Hustrun var lite skeptisk till det hela och undrade
om det verkligen skulle fungera. Själv trodde jag stenhårt på projektet, det skulle bli ett
självdrag från undervåningen med varm luft upp till köket.

När jag var färdig gick Hustrun fram och höll handen över hålet, och hon började tittade med

den där ”vad var det jag sa blicken” på mej. Jag fick skynda mej att förklara att om det inte blir
självdrag så sätter man bara dit en liten fläck i hålet som blåser upp den varma luften,

och med den förklaringen lät hon sej nöjas. Phuu.

Nu sitter det alltså ett litet diskret rör under köksskåpet och väntar på en frisk fläck,

färdigt att tas i bruk och transportera värme till vårt lilla kök.

Hustrun har plockat in i alla skåpen, målat ett litet bord, handtagen är monterade, spisfläkt med
tillhörande skåp samt ett skåp till mikron sitter på plats, återstår nu bara taklister och golvsockel i den

första etappen. Etapp 2 börjar senare på vårkanten.

Besök av vilda djur på tomten.

Söndagen innebar bliväder och takdropp, isen börjar bli dålig och regnet hängde i luften.

Till kommande helg åker vi ut till landet redan på torsdag kväll. Anledningen till detta

är att vår närmsta bofasta granne sedan många år, har gått ur tiden. En gammal fiskare

som jag dessutom har fiskat tillsammans med under ett antal somrar när jag var ung,

och det märkliga med denne man var att han alltid visste var man kunde få en bra fångst.

Nu tänkte vi hedra hans minne genom att närvara på begravningen på fredag.

Ha de, vi hörs.

Jo tack jag mår mycket bättre i dag, hostan som har besvärat mej under några dagar verkar

att ha gett med sej och jag ser fram emot en hostfri helg.

Under min sjukdomstid har jag vid mina hostfria stunder kollat lite på datorn efter beslag

till vårt kök på landet. Jag kan säga att det finns en hel uppsjö av beslag att välja mellan.

Jag fastnade för en modell som även lilla Hustrun kunde acceptera och det är nu denna modell

som vi har jagat. Har varit och kollat på Ikea, K-rauta och Bauhaus men inte kunnat hitta dem.

Idag kollade jag på Bejers hemsida och där fick jag äntligen napp. Ringde och kolla med Hustrun,

(det gäller ju att ha klart bakåt), jo då det var bara att slå till. Kastade mej i bilen och åkte dit,

och det första jag såg när jag började leta var en monter med beslag, mitt i prick alltså.

Det satt mängder av knoppar och handtag på hyllorna, och ovanför varje beslag fanns en korg,

rågad med respektive handtag. Efter lite letande fann jag vad jag sökte, gick fram och kände i korgen,
den var tom. Så jävla typiskt, alla andra korgar var ju fyllda till brädden.

Gick till informationen och frågade efter handtagen och en dam kollade saldot i datorn.

Det finns 37 stycken kvar, säger hon.

Bra jag vill ha 15 st, säger jag, ligger dom på lagret.

Nej de ligger i korgen, svarar damen.

Den är tom, säger jag.

TOM??? utropar damen och går med mej bort.

Ja ha, dom är alltså stulna säger hon, då får vi beställa fler.

Jag kan kolla om de finns i Järfälla, sa damen och tog luren.

Och kan ni tänka er, de hade ett trettiotal kvar.

Hoppade i bilen och efter lite letande hittade jag fram och har nu fått mina handtag.

Slutet gott, allting gott.

Ha de, vi hörs.

Kände redan i fredags att det var något på gång och på lördagen började kranen att läcka

samtidigt som man var täppt. Känns symtomen igen. Knaprade ”Ipren” både lördag och

söndag och det hjälpte faktiskt rätt bra, men i går morse kändes det värre. Beslöt mej för

att vara hemma några  dagar och kurera mej. Vi skall ju åka till Sunne på fredag och det

vill man ju inte missa.

I morse kändes det bättre men nu har den förbannade hostan gett sej tillkänna så man får

väl ta det lilla lugna. Vill inte att det ska bli som de senaste två gångerna man har varit förkyld,

att det blir början till ”lungpaj” igen.

Nu sitter man här på soffan och glor, tittar ut genom fönstret ibland, kollar på lite ointressanta

program på dumburken för att få tiden att gå. Med andra ord en ganska trist tillvaro,

och ingen stickning har man ju heller som man kan sysselsätta sej med.

Nej bättre rik och frisk, än fattig och sjuk.

Ha de, vi hörs.

Efter denna helg är jag trött, belåten och förkyld. Det har flutit på bra och taket är så gott

som klart. Fattas lite lister som skall sättas upp nästa gång vi åker ut.

Har även varit uppe på vinden och härjat för att dra lite vp-slang till lampan över köksbordet.

Detta var betydligt svårare än jag trodde. Jag borrade ett hål i taket stack upp en vp-slang.

Bylltade på mej en massa kläder, munskydd och pannlampa, begav mej ut, klättrade upp för

stegen och in genom luckan på väggen, klättrade över en massa takstolar, flyttade på isoleringen men
inte fasen hittade jag någon slang. Tänk att man blir så vilsen när man ska försöka lokalisera sej på en vind. Det krävdes fyra vändor upp och ner innan jag hittade slangjäkeln.

Men nu är allt draget och lampan fungerar.

Vädret kan man inte klaga på, åtminstone inte dagens. Tyvärr har jag inte varit ute så mycket,

men jag var tvungen att ta en sväng ner till bryggan och titta ut över isen.

Hade, vi hörs