Ja det har man ju hört talas om, men det är ju inget som en annan nånsin skulle gå på.

I går när jag hämtade upp Hustrun skulle vi åka till ”bolaget” för att bunkra upp lite inför nyår.

När Hustrun hade satt sej i bilen och vi skulle åka säger hon att vi kunde ju köpa vinet i morgon
istället, hon hade inte riktig koll på vad vi skulle köpa. Men du behöver ju ett par skor, säger hon.

Ska vi inte åka till ”Stinsen” och titta efter det istället. 

Ok, svarade jag och började köra.

Väl framme vid ”Stinsen” gick vi raka vägen till några affärer och hittade snart det vi sökte.

Det hade bara tagit ca: 10 min. Helt i sin ordning alltså.

När vi gick förbi en klädes affär säger Hustrun, jag ska bara titta in här.

Själv stod jag och hängde över ett räcke och väntade, och efter 10 min var hon ute igen.

Vi fortsätter att gå tills nästa klädes affär dyker upp.

Vänta lite, säger Hustrun”, jag ska bara titta in här.

Själv sätter jag mej på en bänk och väntar.

Efter ca: 10 – 15 min är hon ute igen.

Ja så håller det på och jag blir bara hungrigare och tröttare.

Efter drygt 2 tim är vi hemma, vi äter middag och allt är frid och fröjd.

Men i dag slog det mej plötsligt att detta var ingen ny företeelse, det verkar bekant

och det har inträffat många gånger genom åren.
Är det månne så att människan bara vill ha skjuts när hon ska ut och shoppa.

Ha de, vi hörs.

Nu har man jobbat några dagar igen och allt är som vanligt. Fick i alla fall ledigt två dagar 

denna Jul, så varför klaga. Klagar gör jag heller inte på vädret som för närvarande är helt

acceptabelt, tillika trafiken på vägarna. I måndagsmorse när jag kom fram till Glädjens
trafikplats var det helt tomt, inte en bil i sikte, och där som det alltid brukar vara näst intill

kaos när alla skall tränga sej ut på motorvägen. Kändes nästan lite konstigt.

Och nu är det bara två arbetsdagar kvar, sedan skall vi fira nyår på Väddös pärla,

nämligen ”Sofielund” där våra kompisar herr och fru Lundqvist har sitt paradis.

Det är alltid roligt att fira nyår där, lugnt och tyst, skönt och avkopplande, vi tar en härlig

promenad i omgivningen, dricker gott och äter gott och inget arbete så långt ögat når.

Kunde jag bestämma skulle jag i alla fall kunna tänka mej två sådana nyår per år.

Vi har även tänkt att vi skall göra en avstickare till vårt eget ”paradis” för att kolla till

pumpen så att den sköter sej som den ska. Hustrun är nog också nyfiken på hur det ser ut

med det nya golvet kan jag tänka. Tyvärr blev det inte någon vistelse där ute i Jul, men detta

får vi väl kompensera till trettonhelgen.

Ha de, vi hörs.

Nu är julstöket ett minne blott och den stora slappardagen har gjort sin entré.

Detta innebär sovmorgon, i alla fall för oss gamlingar. Något som jag dock saknar är förra

årets snö, det blir ju inte den riktiga julstämningen med en grön jul tycker jag.

Denna julafton firades hos Sofia och Danne som hade öppnat sitt hem för hela patrasket,

inalles 14 pers. Det började i vanlig ordning med glögg, pepparkakor och goda ostar därtill.

Efter en god måltid med massor av småplock och avslutad ”Kalle Anka” som förövrigt  ingen
verkade vara så intresserad av längre, bultade det på dörren. Det var Tomten som kom på besök.

En skräckblandad förtjusning lyste i ögonen på lilla Alma som skyndsamt hade tagit sin tillflykt

till Mormors famn. Årets Tomte  utgjordes av undertecknad, en mycket dålig skådespelare som även
det minsta barn kan genomskåda. Så även denna gång. Hustrun hade gjort sitt bästa för att dölja det

mest extrema i mitt ”nylle” nämligen pipen. Men även hon misslyckades med denna uppgift som ni
säkert kan se på bilden. När jag senare på kvällen skulle krama om Alma innan de skulle åka hem

viskade hon i mitt öra att ”Tomten hade likadan näsa som Morfar”.

Julklappsutdelning.

Måste även visa en bild på min Julklapp från barnbarnen.

Fick även några bilder på barnbarnen som Mormor hade önskat.

Dessa skall förstoras upp och hängas på väggen.

Avslutar med några bilder på våra underbara döttrar som med hjälp av sina respektive

har gjort det möjligt för oss att kunna fira denna högtid med dessa fina barnbarn.

Här beskådae de bilderna av sej själva.

Nu önskar jag alla en fortsatt god helg.

Ha de, vi hörs.

Allt är klarerat och klart inför julen. Hustrun har farit fram som en tornado och städat hela
lägenheten på sin lediga dag medan jag har jobbat. Alla julklappar är inslagna och är färdiga

att stoppas ner i säcken. Även dan före dan middagen är avklarad, och enligt tradition blev

det varsin smörgåstårta att smaska på. Nu återstår det bara en lugn kväll,
titta lite på tv och smutta på något gott.

GOD JUL.

Vi hörs.

I helgen har vi haft besök av Noel och Juni. De sov över här när deras föräldrar var på julfest.

Nu har de blivit så stora att man kan dra lite nytta av dem också, och det är ju bra.

I lördags fick de hjälpa till med att klä granen, ett lite krångligt göra tycker jag,

men det är ju fint när den är klar.
Plockade även fram mitt gamla ”Stiga hockeyspel” med träram som jag fick i julklapp av

mina föräldrar när jag var runt 10 – 12 år. Hade väl inte några större förhoppningar om att

Noel skulle vara intresserad av detta uråldriga spel, han gillar väl bara att

spela dataspel tänkte jag, men tji vad man bedrog sej.

Både Mormor och jag fick turas om att möta honom, och bättre och bättre blev han för varje match,

så efter en 8 – 10 matcher var vi ganska jämspelta. Dom lär sej snabbt de små liven.

Juni kom och frågade mej om jag ville höra en gåta.

Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren, sa hon.

Det är klockan, svarade jag.

Nää säger Noel, det är Morfar som fastnat med hängslena.

Ja där ser man, de har nog uppmärksammat hur Morfar går och fastnar i allt möjligt på
landet. Det är jackan som fastnar i dörrhandtag, skarvsladdar som lägger sej runt fötterna och

för att inte tala om pallet som man slår i överallt.

På söndagseftermiddagen när barnen åkt hem åkte vi och hämtade Wilda och Alma.

Vi styrde kosan mot Edsbergs Kyrka för att lyssna på flickornas Mamma som uppträdde

där tillsammans med Gospelkören ”Joyful” i en Julkonsert.

Med på konserten var även min svåger, tillika Hustruns bror med gemål, och efter föreställningen

blev det en liten enkel middag hemma hos oss. En gammal tradition som är inne på det andra året.

Lite bilder.

Ha de, vi hörs. 

Dröm / mardröm eller bara en bra affärside' välj själva.

Sedan en tid tillbaka har jag haft svårt att somna på söndagskvällarna och när jag väl somnat

har jag sovit väldigt dåligt, så även denna natt. Tittade på klockan sista gången 00,36 men

efter detta måste jag ha fallit i en djup sömn. Jag började drömma och det märkliga är att jag

kommer ihåg allt som hände.

Jag Hustrun min svåger Leffe samt min kusin Karl skulle ut på lokal och äta en god middag.

Något som vi fyra aldrig gjort förut vad jag vet, men någon gång ska väl vara den första.

Väl framme vid restaurangen skulle jag uppsöka en toalett för att pudra näsan, som Hustrun

brukar säga, medan de övriga i sällskapet gick in för att beställa.

Toaletten var belägen bredvid restaurangen i ett hörn på fastigheten i markplan. Jag kom in i ett

rum som säkert var tjugo kvadrat, golvet var täckt med ca 2 cm vatten, såg inte så inbjudande ut.

De två innerväggarna var beklädda med kakel medan de två ytterväggarna bestod av två stora
skyltfönster från golv till tak. Framför detta fönster var pissoaren belägen.

Inte för att jag är så särskilt blyg av mej, men inte fasen tänkte jag ”stänka daggen av min lilja”

framför ett skyltfönster. Där går gränsen.

Det var bara att försöka hålla sej en stund till. Kunde ju tvätta av händerna i alla fall tänkte jag

och gick fram till ett något udda tvättställ konstruerat  av rostfri plåt och med en kran av

diskbänkstyp modell större.

Tvålen bestod av en kletig och seg blåvit massa som jag inte tänkte vidröra, måste väl åtminstone
skölja av fingrarna innan måltiden. Satte på kranen och vattnet som kom ut påminde mera om

skelettet på ett uppfällt paraply än en vattenstråle, aha därav allt vatten på golvet alltså.

Något blöt på kläderna begav jag mej sedan in i restaurangen, de andra hade redan beställt,

jag kollade menyn och beställde en wienerschnitzel. Mitt sällskap hade placerat sej runt ett litet bord,

ivrigt diskuterande med vinnaren av ”Allt för Sverige” och dennes familj, och inget märkvärdigt
med det. Det märkliga var att bordet framför dem inte var större än en normalstor pizza.

Hur skulle de få plats med alla tallrikar och bestick på denna lilla yta. Jag tänkte i alla fall
sätta mej vid ett normalt bord när maten kom in.

Efter en liten stund kom det ut en kvinnlig kock klädd i vitt huckle vit krögarrock vitt förkläde
svarta byxor och blå ”foppatofflor och frågade om sällskapet verkligen ville att glassen skulle

ligga och smälta på köksgolvet en stund innan det lades på tallriken för servering, självklart
svarade alla. Men vad fasen håller de på med.

Vet ju sedan länge att både Hustrun och Svågern är maniskt besatta av ”bästföre datum”.

Är nu detta en ny trend som har kommit, att det ska vara lite äckligt och udda med kantstött
porslin och skräp i maten, ett ”shabby chic” fast i restaurangtappning. 

Att kusin Karl inte var kräsmagad visste jag sedan gammalt men detta var väl ändå att gå för långt,

blev riktigt orolig över kusin Karl, men han hade väl blivit medryckt  i all iver över den nya trenden.

Plötsligt vaknar jag, klockan är 04,07, vänder mej hastigt om och ser Hustrun ligga lugnt och sova.

Jasså tänker jag, du mår tydligen inte dåligt av maten, men så plötsligt kommer jag på att jag
måste ha drömt.

Nu har denna dröm snurrat i skallen på mej hela förmiddagen och jag har mer än en gång undrat

vad allt kommit ifrån.

Är det någon som kan det där med att tyda drömmar så ge mej gärna en förklaring.

Ha de, vi hörs.

I går var jag och hämtade Juni och Noel från dagis och förskolan, mamma jobbade över och

skulle bli lite sen. Själv hade jag ett ärende ner till Centrum så barnen fick följa med.

På vägen ner tyckte Juni att Noel skulle berätta om när Jesus blev stor, men Noel kom inte ihåg,

sa han. Då berättar jag själv, sa Juni och så satte hon igång.

Morfar vill du höra om när Jesus blev stor sa hon, och det ville Morfar.

Jo förstår du, Jesus var i en grotta, nu blev det rött sa hon. ( vi kom fram till ett trafikljus).

Sedan var det vakter utanför, GRÖNT. ( började åka igen).

Sedan kom Jesus mamma och pappa och trodde han var död,

och där är Noels hockeyskola. (passerade ishallen). Men han hade bara svimmat.

Ni kan tro att det inte är så lätt att hänga med i svängarna när den lilla snackmaskinen

Juni är i sitt esse.

Ha de, vi hörs.

I går var jag och tittade på två luciatåg på dagis. Först var det på Junis avdelning sedan var det
bara att fort som fasen kuta runt på andra sidan av huset för att titta på Wilda och Almas lussetåg.

Synd bara att man inte kan vara med på alla barnbarnens lucia, men ganska bra ändå tycker jag

att kunna vara med på hälften.

Det är ganska kul att titta på de små telningarna när de kommer intraskande i mörkret och sjunger,

med sina tända ljus. Det var faktiskt ett litet barn i publiken som började gråta och det kan jag förstå.

Det var mörkt och det kommer in en massa lampbeprydda figurer samtidigt som det börjar
blixtra från alla kameror. Kan nog vara läskigt för ett litet barn.

Här är det lucian Juni som står i mitten.

Och så var det lucian Wilda och tomten Alma.

Efter föreställningen blev det kaffe med dopp, men det var inte något som undertecknad hade tid med,

var tvungen att åka hem för att göra den sista slutklämmen på bygget,

nämligen pepparkakshusen som ska levereras i dag.

Ha de.