I helgen har det varit roligt och vi har fått krama alla våra barnbarn då även Sofia dök upp

i går med sina små telningar. Jag tror även att barnen har haft roligt för lägenheten liknade

en korsning mellan jordbävning och slagfält bara efter någon timma. Vid femtiden åkte de hem

och Hustrun började med middagen. Vid sjutiden var Noel och Juni duschade, nötterna polerade

så det var bara att åka hem och lägga dem i sina sängar. Juni somnade efter två röda medan Noel

låg några minuter till. Hustrun och jag satte oss för att titta på tv i väntan på att deras föräldrar skulle
komma. Straxt före 22, 30 dök de upp trötta och nöjda, efter en helg i Bryssel.

När vi kom hem undrade Hustrun om vi skulle se slutet på ”Beck”, titta du om du vill svarade jag
själv går jag nog och knyter mej, kände mej trött och klockan ringer ju tidigt. 

Det slutade med att  även Hustrun gjorde det samma, vi har ju sett dessa filmer ett antal gånger.

Själv kunde jag inte somna i vanlig ordning, det var ju Söndag kväll och då går det alltid lite trögt.

Vid ett tiden tittade jag på klockan sista gången sedan somnade jag för att vakna av ljudet

från min mobil. Hade lovat mej själv att gå upp meddetsamma så jag inte skulle slumra om.

Var på håret att försova mej två gånger i förra väckan. Min kollega som jag samåker med stod då
och väntade vid bilen, lite pinsamt. Och kan ni tänka er, jag lyckades faktiskt.

Gick med trötta tunga steg ut till köket för att knäppa på bryggaren, sedan till badrummet för att

göra mej i ordning. Satt sedan och åt min frukost tittade på väggklockan och nästan
berömde mej själv att ha kommit upp i tid.

När klockan drog sej mot kvart i gick jag in till Hustrun, pussade henne på kinden och sa hej.

Prick tio i fem stod jag nere i garaget och väntade på min kollega som inte hade dykt upp än.

Gick och vankade fram och tillbaka men straxt föra fem tog jag upp mobilen och ringde till honom.

Efter sjätte signalen visste jag att jag gjort rätt. Här är det en kollega som sover tungt tänkte jag.

Vid nionde signalen svarar en mycket trött och sömndrucken kollega och jag säger glatt.

Tjena är du på G.

En tystnad i telefonen och kollegan säger, klockan är ju bara fyra har du inte ställt om uret.

Tittar på mitt armbands ur, men för helvete tänker jag. Jag ställde ju om alla klockor i går....

alla klockor utom mobilen som jag har som väckarklocka. Jäkla skit.

Fick be om ursäkt, lommade upp till lägenheten igen för att ställa om mobilen.

Lite pinsamt, kollegan har ju flera gånger berättat att han ej kan somna om när han blir väckt på
natten.

Femtio minuter senare när jag kom ner satt kollegan i bilen och väntade.

Ha de, vi hörs.

 

Eva

31 oktober 2011 13:14

Oj,de var lite pinsamt :(

 

Kalle

1 november 2011 14:39

det är en klassiker.du är inte ensam.

 

Svågern

1 november 2011 19:46

Varför blir vi inte förvånade att det här händer just dig...Du är underbar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det kommit ett antal kraftiga regnskurar i några dagar. Marken är mättad och det forsar vatten i de gamla spåren efter skogsmaskinerna som härjade här för något år sedan. Jag har tömt regnmätaren så många gånger att jag glömt hur mycket ...

Idag vräker regnet ner utanför vårt fönster. Det är den sista dagen på årets sista sommarmånad, och hösten verkar redan ha gjort sitt intåg. Visserligen behöver vi regn, men man tänker ju som vanligt. Varför ska regnet komma just idag, kan det inte r...

I slutet på Mars hade all snö försvunnit, det började torka upp i skog och mark, solen värmde mot husväggar, blåsippor och tussilago stack upp lite här och var på tomten. Veden som vi fått hämta på min kusins mark var kapad och klyven samt förp...

Nu är sportlovet över och vi har haft förmånen att ha två av våra döttrar med familj på besök i några dagar. Vädret har varit på topp, solsken varje dag med vårkänsla i luften. Vi har tagit flera promenader på isiga stigar och vägar men gud ske...

I måndags inföll ju denna dag och förr i världen när vi alla bodde i Väsby brukade jag leverera en bukett tulpaner till våra älskade döttrar. Men sedan några år tillbaka är vi ju nu utspridda lite här och var så Hustrun tyckte att jag kunde ju ge d...