I början på 50-talet var det vanligt att det gick omkring säljare på landet och

dom kunde sälja allt mellan himmel och jord. Några som jag kommer ihåg var

b.l.a en äldre dam som hette Stina och som då naturligtvis  kallades för
”TattarStina”. Jag har för mej att hon var bekant med min Mormor för hon kom alltid dit för att visa sina varor och blev då naturligtvis bjuden på kaffe eller något
annat matnyttigt. Det blev sedan vanligt att hon besökte oss för
att visa vad hon hade att sälja.

Jag kommer ihåg en sommar när hon kom, väldigt solbränd i hyn och med en vid kjol på sej och visade upp en stor fjäril gjord av ståltråd och tyg med en massa glitter på, en mycket vacker skapelse tyckte jag på den tiden men knappast idag.

Hon hade också en son som med tiden följde i hennes fotspår.

Han hette Albin och började att köpa och sälja skrot men krängde även porslin

och köksgeråd. Han kallades då för ”SkrotAlbin”.

Det bjöds alltid på kaffe med dopp när Albin kom på besök och jag kommer ihåg att mina föräldrar satt och pratade med honom och fick naturligtvis reda på vad som hände i den stora världen, typ på Väddölandet.

En gång när han kom på besök, jag var väl i 3-4 års åldern fick han höra att jag önskade mej en cykel. Jag har en trehjuling hemma som jag ska ta med mej

nästa gång jag kommer sa han.

Snacka om att man blev glad. Han hade inte mer än gått så gick jag och väntade tills nästa gång han skulle komma. Efter en vecka kom han tillbaka men vad hade han glömt, jo cykeln.

Besvikelsen var stor och när han hade gått så hade jag sagt till min Mor. Jag blir så ARRRG på den där Albin. Efter ytterligare en vecka kom han tillbaka, och jag stod i fönstret och tittade när han kom och bar på en cykel, min cykel.

Han ställde ner den på golvet i köket, den hade haft en fin mörkröd färg som nu var matt och brun och repig, de helgjutna däcken hade varit vita men var nu grågula spruckna och slitna, ekrarna hade varit blanka av crom men nu satt
det bara några flagor kvar och sadeln var utbytt till en stor bred brun lädersadel. Men tänk jag tyckte den var vacker och den var min.

Ha de.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det kommit ett antal kraftiga regnskurar i några dagar. Marken är mättad och det forsar vatten i de gamla spåren efter skogsmaskinerna som härjade här för något år sedan. Jag har tömt regnmätaren så många gånger att jag glömt hur mycket ...

Idag vräker regnet ner utanför vårt fönster. Det är den sista dagen på årets sista sommarmånad, och hösten verkar redan ha gjort sitt intåg. Visserligen behöver vi regn, men man tänker ju som vanligt. Varför ska regnet komma just idag, kan det inte r...

I slutet på Mars hade all snö försvunnit, det började torka upp i skog och mark, solen värmde mot husväggar, blåsippor och tussilago stack upp lite här och var på tomten. Veden som vi fått hämta på min kusins mark var kapad och klyven samt förp...

Nu är sportlovet över och vi har haft förmånen att ha två av våra döttrar med familj på besök i några dagar. Vädret har varit på topp, solsken varje dag med vårkänsla i luften. Vi har tagit flera promenader på isiga stigar och vägar men gud ske...

I måndags inföll ju denna dag och förr i världen när vi alla bodde i Väsby brukade jag leverera en bukett tulpaner till våra älskade döttrar. Men sedan några år tillbaka är vi ju nu utspridda lite här och var så Hustrun tyckte att jag kunde ju ge d...