GRATTIS

                                         DANNE

                                     PÅ
                            FÖDELSEDAGEN.

                 GRATTIS

                                              EMMA

                                      PÅ
                              FÖDELSEDAGEN.

Ha en bra dag. 

I Fredags när vi kom ut till landet möttes vi av kraftig blåst, men det var varma vindar som strömmade in från sydost. Gräset hade växt riktigt bra under veckan,

i alla fall där det hade kommit gödning. Kan inte förstå hur jag gödslade gräset

för det ser ut som ett  lapptäcke.

Började med att klippa den nya gräsmattan sedan blev det ett skönt dopp i havets, 20 gradiga vatten.

Vi hade tänkt äta vår förrätt på bryggan men med tanke på den kraftiga

blåsten fick vi förlägga vår måltid inne i brygghuset. Huvudrätten inmundigades uppe i vår boning.

Lördagen började med en rivstart redan vid 10- tiden. Hustrun började rensa i rabatterna samt vår lilla grusgång. Själv började jag med verandadäcket på baksidan, men redan efter en halvtimma blev det ett avbrott för att inhandla
dagens lunch i fiskaffären.

Lunchen gick i havets tecken, rökta räkor med ett stänk av ”aioli”.

Eftermiddagsfikat med wienerbröd intogs på bryggan.

Middagen serverades på vår nya altan.

Hade tänkt oss en ”Lyskväll” tillsammans med ett skönt bastubad, men p.g.a

den kraftiga vinden så fick vi ge upp denna tanke, marschallerna blåstes

ideligen ut och till sist ledsnade vi på att tända.

Nytt rekord för stegräknaren i Lördags.

Söndag morgon. 19 grader redan kl:06,00 måste vara rekord så här års.

Efter några kraftiga regnskurar begav vi oss ut i skogen för att plocka lite svamp. Och lite blev det, men mycket är på gång som det verkar, får nog vänta
någon vecka till innan de blir stora nog för att plockas.

Däremot på vår tomt plockade vi ca: 2 liter fina lingon som ska förvandlas till

sylt i veckan.

En inympad gren på vildapeln som i år fått röda äpplen.

Fattas gångjärn på luckan, sedan är verandan klar.

Ha de, vi hörs.

Nu är det så här att sedan vår vän Alfonz gick hädan har det blivit dåligt med promenader och Hustrun har tjatat på mej att vi ska ut och vandra själva.

Mitt intresse för det har väl varit lite svalt, jag rör mej ju en hel del på jobbet, men Hustrun har hela tiden tyckt att jag borde tänka på omfånget på min

vackra kropp.

Nu har jag låtit mej övertalas men på ett villkor, att jag inte tänker sätta på

mej något koppel, och det har hon nu accepterat. Problemet är att människan jämt går så förbannat fort, så jag får hela tiden påpeka att det var promenera

vi skulle göra.

Nu hade vi en liten födelsedags middag i går och alla döttrarna med familjer

kom över för att fira undertecknad. Hustrun hade kämpat med att göra en

massa pajer av olika slag samt sallad, ostar och tårta.

Det var mycket gott, kan jag säga.

På slutet var det paketöppning och alla barnbarnen skockades runt mej för

att titta på. Och vad fick jag av alla småttingar, jo ett par gåstavar med tillhörande stegmetare. Men det var inte vilka stavar som.

Man kunde justera både längd och bredd på dessa.

Alltså längden på stavarna och bredden på min vackra kropp, inte så illa va.

Vi tog oss en liten runda i går kväll för att testa pinnarna och mätaren.

Det visade sej att det var ena riktiga ”Turbostavar” för hustrun kunde knappt hinna med när jag forsade fram på asfalten.

Idag har mätaren suttit på sedan i morse för jag ville kolla hur många steg jag avverkar på en arbetsdag. 10 000 steg motsvarar 500 kalorier som ramlar av en. Och fram till lunch hade jag trampat drygt 7 000 steg. Fortsätter det så
här blir man snart mager som en jakthund.

Ha de.

I Söndags var vi trötta efter helgen, det blev ju lite sent i Lördagskväll.

Vi lyckades att komma i säng vid halv elva tiden och jag knoppade in så fort

jag lagt huvudet på kudden.

Kl. 01,00 hör jag något som låter, det är några takter av en melodislinga

med en massa skrammel runt om kring. Ligger och retar mej på detta men det tystnar efter en stund och jag somnar om.

Kl. 01,10 vaknar jag till igen av samma fenomen och efter en minut ungefär kommer jag underfund med vad det är. Det är ju Hustruns mobil som står på väckning. Vänder mej om, knuffar på Hustrun som stänger av eländet.

Kl. 01,20 hörs samma visa, jag studsar upp, säger åt Hustrun att stänga av.

Somnar om på nytt och Kl, 01,30 vaknar jag igen av det stegrande ljud.

Lyckas ännu en gång få henne att stänga av telefonen, sedan ligger jag vaken

för att höra om den skall fortsätta, och kan man tänka sej, efter tio minuter är det färdigt igen. Ligger nästan och härsknar till innan det blir tyst igen.

Sista gången den ringer är Kl. 02,00 och upptäcker då att hon har mobilen

bredvid kudden. Varför?

På morgonen när jag går in för att pussa henne på kinden innan jag åker till jobbet, upptäcker jag att hon plockar ur öronpropparna.

Tanken kommer snabbt.

Ger hon igen för att jag råkar snarka på nätterna?

Ha de.

Nu är vi inne på den 5 jobbarveckan efter semestern, tiden går så fort och snart

är hela sommaren över. Då är det bra att ta till sej några stunder av minnen

som man kan plocka fram när mörkret smyger sej på. En sådan stund är
denna helg, visserligen var Lördagen regnig och blöt men med några vänner och lite kräftor så ordnade det upp sej ändå, tycker jag.

Vi hade tänkt att själva ”skivan” skulle hållas på bryggan i sällskap av en vacker solnedgång, men det var inte så lätt när man inte ens hade sett att den hade gått
upp. Dessutom så var det ganska blött även utanför glasen så det var bara att duka inomhus. Vi  började dock med att förtära lite god dryck i ”Brygghuset” medan bastun värmdes upp, sedan ett skönt bastubad med tillhörande dopp i havets sköna vatten, 17 grader en utmärkt temperatur när man är uppvärmd.

Själva upplägget av de röda varelserna var inspirerad  av allas vår vän

”Ernst”, men vi struntade i att bygga någon lampa av pinnar från skogen,

de fick lysa med sin frånvaro. Mätta och belåtna avslutades det hela nere i brygghuset med lite prat över ett glas.

Efter avslutad frukost på Söndagsmorgonen föreslog jag att vi skulle åka runt

Singö med båt. Vi har själva bara åkt runt ön en gång i modern tid, och då med min kusin Karl i hans segelbåt. Det skulle alltså bli debut även för oss i egen båt. Och det blev en härlig tripp, vädret hade ju kunnat vara bättre men det klarnade upp mer och mer och när vi gjorde ett strandhugg så tittade faktiskt solen fram.

Det finns tydligen ojämnheter även till sjöss. 

När våra gäster åkt hem var det gräsklippning och rensning i rabatter som gällde, det är ett ständigt återkommande göromål varje helg. På eftermiddagen blev
vi bjudna på en mycket god tre rätters middag hos min kusin Karl.
Han ville rensa ur kylen påstod han, innan han återvänder till Värmland, och sådant försöker man ju gärna hjälpa till med, gratis är gott.

Detta var en mycket förträfflig förrätt.

Har ni hört talas om getingar som bor i en fågelholk.

Nu är det bara att vänta ännu en vecka så återvänder vi till vårt paradis, 

med en önskan om att solen skall skina hela helgen.

Ha de, vi hörs.

I början på 50-talet var det vanligt att det gick omkring säljare på landet och

dom kunde sälja allt mellan himmel och jord. Några som jag kommer ihåg var

b.l.a en äldre dam som hette Stina och som då naturligtvis  kallades för
”TattarStina”. Jag har för mej att hon var bekant med min Mormor för hon kom alltid dit för att visa sina varor och blev då naturligtvis bjuden på kaffe eller något
annat matnyttigt. Det blev sedan vanligt att hon besökte oss för
att visa vad hon hade att sälja.

Jag kommer ihåg en sommar när hon kom, väldigt solbränd i hyn och med en vid kjol på sej och visade upp en stor fjäril gjord av ståltråd och tyg med en massa glitter på, en mycket vacker skapelse tyckte jag på den tiden men knappast idag.

Hon hade också en son som med tiden följde i hennes fotspår.

Han hette Albin och började att köpa och sälja skrot men krängde även porslin

och köksgeråd. Han kallades då för ”SkrotAlbin”.

Det bjöds alltid på kaffe med dopp när Albin kom på besök och jag kommer ihåg att mina föräldrar satt och pratade med honom och fick naturligtvis reda på vad som hände i den stora världen, typ på Väddölandet.

En gång när han kom på besök, jag var väl i 3-4 års åldern fick han höra att jag önskade mej en cykel. Jag har en trehjuling hemma som jag ska ta med mej

nästa gång jag kommer sa han.

Snacka om att man blev glad. Han hade inte mer än gått så gick jag och väntade tills nästa gång han skulle komma. Efter en vecka kom han tillbaka men vad hade han glömt, jo cykeln.

Besvikelsen var stor och när han hade gått så hade jag sagt till min Mor. Jag blir så ARRRG på den där Albin. Efter ytterligare en vecka kom han tillbaka, och jag stod i fönstret och tittade när han kom och bar på en cykel, min cykel.

Han ställde ner den på golvet i köket, den hade haft en fin mörkröd färg som nu var matt och brun och repig, de helgjutna däcken hade varit vita men var nu grågula spruckna och slitna, ekrarna hade varit blanka av crom men nu satt
det bara några flagor kvar och sadeln var utbytt till en stor bred brun lädersadel. Men tänk jag tyckte den var vacker och den var min.

Ha de.

Nu har vi ånyo lagt en härlig helg bakom oss, med ett strålande fint väder.

När vi kom ut i fredags blev vi bjudna på en mycket god grillmiddag av Sofia och Danne som fortfarande har semester. Det var en fin och varm kväll så middagen serverades naturligtvis utomhus. Tack så mycket.

På Lördagsmorgonen rodde Eddie och jag ut för att vittja näten vi lagt ut på kvällen innan. Fångsten blev god, sju stora abborrar och en liten flundra.

När fisken var urplockad ur näten kom Hustrun ner med frukost till
bryggan, fick även sällskap av Ella som satt och pratade med oss en
stund i det fina vädret. Därefter blev det bad med dyk och simövningar.

På eftermiddagen serverades det bubbel och sprattel innan kräftorna plockades fram. Kan för övrigt tillägga att kräftorna smakade alldeles utmärkt, varierande
storlekar med en härlig röd färg.

Kvällen tillbringades i brygghuset med kortspel.

Söndag, väckning kl. 05,00 en underbart vacker morgon och hög tid att dra

näten igen.

Denna gång blev fångsten mindre, fyra feta abborrar plockades upp, och näten sönderslitna och fulla av skit. Men nu ligger det 22 abborrfiléer i

frysen och väntar på att bli tillagade, inte så illa.

Eftermiddagsfikat intogs vid ”Fyrviken” på ”fyggsten”. Där finns en fin sandstrand för barnen. De blev förmanade innan de hoppade iland,

”att gå inte på de blöta stenarna för de är väldigt hala”.

Sagt och gjort, vi hann inte ens sätta oss på berget förrän lille Ville kanade nedför klippan rakt ut i plurret med kläder och allt. Lär man sej av misstag, kanske om man gör dem själv. Efter någon timma  var det Noels tur. Fötterna försvann och en präktig rova sattes, men han hade i alla fall badbrallor på sej.

Det blev en liten rundtur för barnbarnen med Morfar som guide.

Här sitter de på grunden till gamla fyren och kisar mot solen.

Nu har det inte bara varit vila för undertecknad med fru.

Själv har jag färdigställt bjälklaget för den bakre kommandobryggan samt borrat ett hål genom källarväggen, Hustrun har rensat rabatter och vattnat, lekt med barnen, fixat mat och tvättat mattor. Det gäller ju att hålla igång så man inte
stelnar till.

Apropå överskriften kan jag meddela att jag fått min första fästing på flera år. Den lilla fulingen gjorde misstaget att bita sej fast i knävecket, vilket var en dålig ide´, det blev en ond bråd död för den lille gynnaren.

Ha de, vi hörs.

Veckorna går rätt fort, fast man inte har semester. Tyvärr går det väl lika

fort för de som fortfarande är lediga, med det är ju så det är.

Det är ju i alla fall kräfttider och på Lördag brakar det loss även hos oss.

Igår beställde jag några hinkar av de röda dillkokta krabaterna som vi
tänkte förtära i helgen, förhoppningsvis kanske det blir på bryggan i

solnedgångens sken.

Hustrun höll på in på småtimmarna i går kväll för att förbereda det hela.

Hon bakade lite gott matbröd och gjorde en paj till skivan, men hon blev lite sinkad p.g.a att det ringde en trevlig säljare som försökte lura på henne ett nytt
tele abonnemang. Han sa att de var ett seriöst företag, och vad fasen hade man väntat sej. Det är väl ingen säljare som säger att de jobbar för en oseriös firma.

Hela paketet innehöll fast telefoni, bredband och mobil, och det bara för en spottstyver. Kan man tänka sej, har man inte hört det förut.

Förhoppningen är nu att bredbandet ska funka bättre än det där

jädrans ”Tele2” för det har ju visat sej i sommar att det är bara skit.

Funkar nog bättre med två tomma burkar med snöre emellan.

Ha de, vi hörs.