Vi har ju haft semester i fyra veckor, och om ni undrar varför det har varit lite tunt med inlägg kan jag bara bekräfta att ”Tele2”s bredbands uppkoppling har varit en katastrof i sommar.

Det är många kvällar som jag suttit och försökt i timmar med att skriva på bloggen, men har fått gett upp det hela. Flera gånger har det gått bra med att ladda upp bilder, ända tills det bara har varit en bild kvar,  då har den
förbannade uppkopplingen brutits och allt har varit bortkastat.

Man har varit näst intill ett sammanbrott och okvädingsorden har haglat
över detta förbannade bredband. Det är knappt att man kunnat läsa
”Aftonbladet” utan att det brutits. Man kan med andra ord säga
att det mobila bredbandet har levt sitt eget liv i sommar.

I söndags gick jag och tog lite kort på Hustruns blommor innan vi åkte hem,

med tanke på att jag skulle lägga ut dem på bloggen när vi kom hem till Väsby, där det oftast är lite bättre mottagning. Och vad hände då, jo jag hade glömt
kamerasladden på landet. Det är kul nästan jämt.

Nu åker vi ut i morgon så då får jag väl försöka igen, men är det lika trögt fortfarande då får allt ”Tele2” tillbaka den där förbenade skitprylen och kan stoppa upp den någon stans där det passar.

Ha de, vi hörs.

Ja det hände alltså i år igen, att semestern tog slut, rackarns vad de gick fort.

Har nu jobbat i två dagar, eller varit på jobbet kanske man kan säga,

lite att göra så här på sommaren när alla är lediga och bortresta,

men det är väl smällar man får ta.

I morse vaknade jag kl: 04,10 av ett fågelkvitter och fick för mej att vi var på landet, kunde till och med skymta dörren ut till hallen, men kom snart till den hemska insikten att det var klädkammardörren jag sett, och att vi befann
oss i lägenheten, och inte nog med det, klockskrället skulle ringa om en kvart. Ibland känns det tungt.

Har idag kommit på vad jag saknar allra mest från semestern.

Det är att gå ner till bryggan, kasta av sej paltorna och ta sej ett dopp när det känns för varmt, sätta sej på bryggan och bara titta på vattnet och på Tärnorna som gör sina störtdykningar för att fånga föda. Där ligger man i lä, kan jag säga.

De måste dessutom ha en fruktansvärd bra syn, där ligger man också i lä.

Men det gör jag gärna, fy f-n för att äta rå fisk jämt.

Ha de, vi hörs.

I Söndagseftermiddag kom storseglaren tillbaka och de ankrade upp på redden utanför bryggan. Det blev en liten guidad  tur ombord för Danne och Sofia med barn innan de åkte hem för en ny arbetsvecka.

På måndagens förmiddag blev det en rafflande föreställning. Det började blåsa upp och ankaret lossnade, och skeppet började driva mot land.

Som tur var fanns den uppmärksamma besättningen ombord och kunde ställa

allt på det torra, innan båten ställde sej där.

Det blåste 11 sek.m och ankaret hade svårt att fästa ordentligt,  det blev en vågig resa upp till Svartklubben för att söka nödhamn i en skyddad vik.

Men på Tisdagen var de tillbaka och vi åt en god och trivsam frukost ombord.

Wilda och Alma fick också en roddtur med den lilla gummibåten i det vackra vädret. På kvällen serverades en god middag i vårt kök, sedan blev det ett bastubad för Emma, Magnus och undertecknad.

Efter en liten ”bryggfrukost” på Onsdag morgon seglade herrskapet vidare igen, och vi säger tack för besöket och välkommen åter.

Lite senare på dagen tog Hustrun och jag båten ut till ”Fyggsten” för att inmundiga oss en liten lunch. Det blev både sol och bad i det 15 gradiga havet innan vi återvände till ”Lägret”.

När vi kom hem blev det ormjakt.
Hustrun tycker nämligen inte om ormar, så jag fick till uppgift att
fånga densamme och förpassa den till en lämpligare plats. Men det
var inte så lätt som det låter. Den lilla rackaren hade sin boning
under en sten på muren. Hustrun skulle lyfta på stenen med en
kratta samtidigt som jag skulle förpassa den ner i en säck. Men
tror ni den fanns kvar när Hustrun hade lyft på stenen. Icke, den
satt nog och skrattade åt vår klumpighet någon annanstans på tomten.

På kvällen kom min kusin Karl och syssling Kalle ner för ett skönt bastubad.

Tyvärr blev det lite mycket prat på bryggan innan själva badet så det var inte särdeles varmt i bastun när det blev dags för bad. Men det blev en trevlig
samvaro, och det var väl det som var meningen med det hela.

I går såg vi något sällsynt på våran semester. Det var första gången på fyra

veckor som det har regnat och varit mulet en hel dag. Så detta får man väl
sammanfatta som en bra semester.

I dag har det varit fruktansvärt varmt, 40 grader på taket till verandan,

tur man inte befann sej där föresten. Det har varit kvavt och en fuktig luft så tvätten som Hustrun hängde ut har inte torkat, fast det varit så varmt. Det har blivit fyra dopp i havet under dagen för min del, ca: 18 grader,mycket skönt att kyla av sej när man jobbar. På kvällen ville Alma och Wilda åka båt, så vi tog

den vanliga svängen runt ön. En ganska vacker runda när solen är på nedgång.

När flickorna duschade på kvällen upptäckte de en fästing på Almas öra. Wilda kom springande upp till mej och ropade ut nyheten. Morfar, morfar Alma har

fått en fästing i örat så hon blöder, så ta fram en guldpeng meddetsamma.

Ha de, vi hörs.

I Onsdagskväll åkte vi ut med båten. Hustrun och Malin hade gjort i ordning en

god sallad som vi tänkte förtära på någon mysig kobbe i solnedgångens sken.

Färden gick in i Singöfjärden och vi landade på västra delen av St. Tistronön.

Det blåste lite när vi kom fram, men sedan mojnade det och blev i stort sett spegelblankt. Ett alldeles förtjusande väder alltså. När vi åt vår goda sallad

stod det helt plötsligt en mås bredvid oss och tittade.
Stackarn var nog hungrig, så jag började mata den med spiralmakaroner.

En förstklassig rätt för en mås visade det sej, jag bjöd den även på ett litet

salladsblad med det spottade den ut ganska snabbt, och jag förstår honom,

det visade sej vara ”ruccola” och det är ju inte speciellt gott.

I går var det jobbardag. Eddie och hans kompis Stefan har kopplat in en fläkt i brygghuset, samt kopplat in ett vägguttag vid diskbänken till Danna och Sofia.

Malin har stått på stegen och rödfärgat gaveln på deras hus.

Själv har jag reglat upp för det nya utedasset, så nu återstår bara panelen

och inredningen.

Hustrun och barnbarnen har hjälpts åt att plockat av alla röda vinbär,

så nu får vi se om det blir något smarrigt som de bjuder på.

Ha de, vi hörs

I går kväll vid 20.30 tiden brakade det löst. Himlen blev kolsvart och man

hörde åskan mullra. Regnet dånade utanför, man såg inte skogen på andra

sidan för allt regn, och det blev stora sjöar på den nya gräsmattan.

Min nyinköpta trådlösa regnmätare fick sej ett eldprov,

eller rättare sagt ett vattenprov.

Det forsade från taken så hängrännorna blev överfulla. Blixtarna avlöste

varandra och finalen var ju när  blixt och muller kom samtidigt.

Detta skådespel varade i en halvtimma. Malin och jag satt och kollade på
regnmätarens display och kunde se hur millimetrarna tickade på.

Det kom 18,3 mm på de första 15 minuterna, måste vara ett rekord,

i alla fall i år.

I morse när jag kollade på displayen hade det kommit 26 mm.

När jag sedan gick ut för att kolla den gamla traditionella regnmätaren

visade den på 38 mm. Ja vem fasen ska man lita på,

men gammal är ju äldst. 

Ha de.

Nu är vi inne på den tredje veckan, och kan ni tänka er, vädret har varit

fullt acceptabelt hela tiden. Visserligen några dagar med mulet väder,

men det har varit varmt och det tackar vi för.

Bara 5 mm regn har kommit ner så det är bevattning som gäller på kvällarna.

I Lördags var det dags att montera den nya markisen, en procedur på en

timma ungefär hade jag räknat med. Eddie skulle utföra själva arbetet,

medan jag själv skulle vara behjälplig  med glada tillrop och handräckning.

Men inget blir ju som man tror

Lika bra att byta fönsterfodren också, hörde jag Eddie säga. Ok tänkte jag

det kanske är lika bra när man ändå är igång. När fodren var borta var det lika

bra att bryta upp väggen också och byta regeln under fönstret som hade ruttnat. Det blev alltså ny regel, ny isolering och en ny yttervägg.

Det tog nästan hela dagen innan bet blev klart, och sedan återstod ju målningen.

Vi fick även ett oväntat och trevligt
besök av fam Lundqvist och Lagerberg som kom tuffande med båt från
Väddö. Det blev en skön fikastund på bryggan och lite avkoppling
från snickeriet.

Systrarna Ekblad försökte sej på en liten luring.

Hade tatuerat in "Fästingar" på sina armar för att lura till sej lite "Guldpengar"

av Morfar.

På Söndagskvällen blev det även en båttur med barnbarnen.

Kan ännu en gång konstatera att mitt köp av en GPS var en lyckad investering.

I dag har nämligen Hustrun och jag tagit en liten båttur till Herräng för att

hälsa på hennes jobbarkompis Sussi med make Lasse. Det blev en mycket

mysig sjötur mellan grynnorna samt en avkopplande fikastund vid deras lilla stuga.

Ha de, vi hörs.

I veckan har vi haft några lugna dagar, (tänk att vi måste få främmande för

att ta det litelugnt).

I Tisdags eftermiddag kom nämligen ett skepp lastat, vad då med,

jo min svåger och tillika min Hustrus broder. Även hans sköna ”gemål”

fanns med i lasten. De ankrade upp på redden utanför vårt ”Sommarresidens”,

en behaglig syn, att se detta ståtliga skepp utanför vår brygga.

Och jag kan meddela att det var inte vilken pråm som helst, 3 rok, bestående

av en rymlig ruff i fören med toalett och dusch för manskapet ombord, alltså ett gästrum. Ett väl tilltaget vardagsrum med köksdel, sedan kaptenens salong i
aktern med egen toalett och dusch. Med andra ord något större än
vår egen lilla ”Utter”.

Första kvällen tillbringade vi i solnedgången på skeppets akterdäck.

En mycket angenäm plats med tanke på vädret och vad som serverades.

På Torsdagen blev vi bjudna på en seglats ut i Ålands hav, vi gick för motor bort mot Singösund där seglen hissades. Sedan bar det av ut mot det stora havet.

När vi kommit så långt ut att vi inte ens kunde se horisonten, halades
seglen, motorn sattes igång och kaptenens andre man ”autopiloten”

kommenderades till rodret. Sedan serverades en god sill lunch på akterdäck.

Vi åt och njöt av den underbara maten samt av den härliga plats på jorden där

vi befann oss.

Efter en god bryggfrukost på Fredagsmorgonen seglade de vidare, men vi hoppas att de återkommer snart, för båten gjorde sej rätt bra utanför vår brygga.

Lite bilder från veckan.

Lunch på "Ångbåtsbryggan" i Grisslehamn.

Ankaret upp.

Stolt skeppare.

Ingång mot för ruffen.

Kök med ingång till kaptenshytten.

Vi går för fulla segel.

Lunchen är serverad.

Understens fyr.

Två svägerskor.

På återseende.

Ha de, vi hörs.

Nu har den första veckan gått till historien, och den har varit fantastisk vädermässigt sett. Sol och värme hela tiden, 18- 20 grader i vattnet vid bryggan

så det kan man inte klaga på. Det har även blivit sköna sovmornar,
samt några cykelturer och båtturer på kvällarna.

Nu verkar det som att det har svängt, regnet hänger i luften och det är grått och trist, men de har ju lovet bättre väder längre fram i veckan.

Nu har vi inte bara legat på latsidan, om någon trodde det. Vi har även jobbat

en del, ”Brygghuset” är nu så gott som klart invändigt, fattas en skåpdörr samt sockel vid diskbänken. Hustrun har rensat hela den nya gräsmattan från ogräs,

och det är inte något latmansgöra.

Hon har också städat ur hela ”Brygghuset”, putsat fönster, målat på väggarna

där jag fuskat samt oljat in bänkskivan vid vasken.

I Lördags var vi in till Väsby och grattade Ella som fyllde 7 år.

Det var fruktansvärt varmt runt 30 grader i skuggan, så jag bestämde mej för att ta ett dopp så fort vi kom ut till ”Paradiset” igen. Men hej och hå, vi bor ju i gamla ”Svedala” så badet blev inställt. Med snålblåst och19 grader i luften,

15 i plurret så var badsuget som bortblåst.

En cykeltur in till "Grisslan" för att ta en öl i solnedgången.

Flera frukostar serverades på bryggan.

Sillunch med egenodlad potatis.

Hustruns "Roskuvös" pryder sin plats.

En paus i cyklandet vid Fogdö brygga.

Första parkett vid soluppgången, såg vi vid "Blåsargårdsviken".

Hustrun i rensartagen.

Vår egen lilla "Vildmink" brukar springa över gräsmattan med

sina 4 små söta ungar.

Så var det kalas för Ella, som fyllde 7 år. Här med nytagna hål i öronen.

Lite bilder från kalaset.

Paketöppning.

Trodde att Ville var nyduschad, men det var tydligen av värmen.

God tårta och många paket, en lyckad födelsedag alltså.

Ha de, vi hörs.