Har nu tagit kväll efter en omtumlande dag. Hustrun har stått och rödfärgat läckt till brygghuset, samt hennes nya ”pallkragar” till köksträdgårdsodlingen. Själv har
jag fogat kaklet som var kvar i duschen samt monterat ventilation i brygghuset.

Lite födelsedagsfika hann vi med mitt på dagen.

Många telefon grattis blev det.

Årets första sillunch utomhus, lite kallt men soligt.

Det jag nämnde om omtumlande bestod i att vi har gjort varsina präktiga vurpor i dag, på var sitt håll. Hustrun hade klättrat upp i rabatten nere vid lillstugan för att hälla på mera jord, när ena foten sjönk ner i en hålighet,

hon tappade balansen och ramlade baklänges ner på gräsmattan.

Ett fall på ca: halvannan meter. Hon landade naturligtvis på det berömda
ryggslutet, som även innan detta fall har fått några skapliga törnar genom åren. Men det gör ju inte saken bättre. Hon fick naturligt vis riktigt ont och har svårt att röra sej. Såg riktigt tagen ut när hon satt på stockkanten för att hämta andan.

Hon kanske får ta det lite lugnt några dagar.

Själv rasade jag ner från stegen när jag fixade med ventilationen. En ganska fascinerande upplevelse som skapade rena domino effekten. Jag landade med ryggen på ett element som knuffade till en stol som åkte in i ett bord så en kandelaber välte. När jag sedan hade landat såg jag stegen komma, den
stjälpte över ett soffbord och knuffade till min skruvdragare, och
som pricken över i, så fick Hustruns enda kvarvarande ljuslyckta i
glas en knuff och krossades mot golvet.

Själv kunde jag resa mej utan någon som helst skada.

Är ju ganska mjuk och smidig i kroppen,  åtminstone framtill.

Rabatten som Hustrun rasade ur.

Nu håller Hustrun på att tillaga kvällens måltid, ”Rostas” med en god sallad,

sedan blir det nog ett litet bastubad innan bingen. 

Ha de, vi hörs.

Nu sitter jag här och väntar på att Hustrun ska lämna sitt kneg och komma hem till sin äkta hälft, ja ska sanningen fram så har vi tvättstugan i kväll, och det är en jädrans massa handdukar från landet som ska vaskas och sedan måste det handlas mat till helgen. Städningen har jag redan klarat av, och väntar nu bara på ett
godkännande från Hustrun.

I dag har jag också varit till ”Röda Korset” och lämnat böcker. När jag nämnde mitt ärende så lät de lite tveksamma, sex banankartonger sa en gammal dam,

vi har ju så mycket gamla böcker.

Men jag lyckades få med en av damerna ut för att titta och hon blev överförtjust, och särskilt i de två kartongerna med barnböcker.

Blev även av med vår gamla golvlampa, ett stort as som stått i klädkammaren och tagit plats i flera månader. En av damerna började redan spekulera om vad de skulle sätta för pris på den när hon bar in monstret.

Summan av kardemumman är ju den, att man kan känna sej rätt nöjd över att ha bidragit lite till chefernas höga löner.

Ha de, vi hörs.

Även vi fick ett alldeles strålande väder denna helg. Blev lite tveksam på Onsdagen när jag skjutsade ut Hustrun, då föll det ganska rikligt med regn på vissa ställen, men redan dagen efter stabiliserade sej vädret och Hustrun fick så
smånigom en fin dag, kanske inte så varmt men en lagom arbetstemp.
På Torsdagskvällen invaderades ”Lägret” av hela familjen, utom
Jocke som blev hemmavid för att mura upp en grund till utbyggnaden.

En fin påskbukett och en flaska "bubbel" fick vi när de kom ut.

Har vi en tusenfoting på besök eller är det familjen.

Fredagen ägnade jag mej åt att bottenmåla båten, ett småjobbigt projekt med tanke på arbetsställningen. Hustrun for runt med räfsan och snyggade till
gräsmattorna inför sommaren, ett ganska slitsamt göromål, med värkande handleder och armar som resultat, och en fin gräsmatta  naturligtvis.

På Lördagen fick jag hjälp av Eddie med vaxning av båten, innan sjösättningen. Mina mågar körde sedan hem båten medan jag lämnade tillbaka traktorn som jag lånat.

Sedan blev det en premiärtur för att stilla barnbarnens iver. Alla fick sitta vid rodret en stund, rättvist måste det ju vara. Vi tog även årets första ”Bryggfika”
för säsongen, ganska härligt att sitta där nere i solen och höra skvalpet från sjön.

Den obligatoriska skattjakten genomfördes till barnens stora förtjusning.

Samt äggmålning där Morfar fick vara med och kladda.  

En mycket god påskmiddag serverades på kvällen.

På kvällen tog Hustrun och jag en sväng runt ön, och in i Ornöviken,

och såg en jättefin solnedgång över Häverölandet.

Söndagen blev en varm dag. Vaknade av att solen lyste som en strålkastare genom gardinen vid sjutiden på morgonen. Och när Hustrun öppnade dörren på ”Brygghuset” märktes det att sommaren var i antågande. En skön varm vind svepte förbi, och man hörde sjöfåglarnas rop ute i havet.

Frukost med lite skoj.

Fick ett lite udda besök vid lunchtid. Danne upptäckte en orm på gräsmattan.

 Den såg lite konstig ut vid munnen, och blev nog lite stressad och spottade

 ut en liten groda när den slingrade iväg. Grodan hoppade sedan glatt vidare.

Lite "trappfika" hanns också med.

På eftermiddagen var det dags för ”småknoddarna” att basta, och tro det eller ej men alla doppade sej i vattnet. Noel och Ella klarade badstegen själva, men de mindre fick Danne hissa ner i havet, med en trött rygg som resultat.

Till och med lilla Alma var ner en sväng för att svalka sej.

Noel var en riktig hårding med sina två dopp efter varandra. 

Annandagen blev en ”plocka ihop dag”. Då skulle alla återvända hem efter en härlig helg. Själv passade jag på att skifta till sommardäck. Det var väldigt varmt i solgasset så jag hade tagit av mej tröjan och satt i bar överkropp,

när Lille ville, 3 år kom för att titta på.

Han hukade sej ner, bligade lite på mej och frågade, Vad gör du Morfar?

Jag sätter på sommardäcken svarade jag.

Vilken stor mage du har, säger han plötsligt.

…...Ja, å vad fasen svarar man på det.

Hej då, sa han och kutade iväg.

Efter en stund kommer pappa Danne och bär på honom.

De stannar till och Danne säger,

Titta Ville, Morfar byter däck.

Ja, säger Ville, och tjock är han också.

Av fyllon och barn får man höra sanningen, sägs det.

Ha de, vi hörs.

I dag hämtade jag returer från en butik. Tittade ner och såg en mellanmjölk, 

med bäst före 22 April. Tänkte att, är det redan den 22. Var tvungen att ta upp mobilen och kolla kalendern. I dag är det den 21. Stod och tänkte en stund,

21 April, verkar bekant, 21 April.

Men för helvete vilken tur, vi har ju bröllopsdag i dag, och jag har ju redan pratat med lilla Hustrun på morgonen, och inte grattat henne till hennes lyckliga äktenskap med den perfekta mannen.

Men å andra sidan så sa inte hon något heller. Men efter en stund ringer telefonen igen, det var Hustrun som just hade kommit på att det var vår bröllopsdag.

Tänk att glömma en sådan sak.

Ja ja, får väl försöka överraska henne i kväll när jag kommer ut till landet,

med en kvast, det är ju i alla fall påsk.

Ha de, vi hörs.

Nu drar det ihop sej till Påsk, och jag lyckades ta ledigt på annandagen fast det verkade grinigt till en början. Nu ringde de från jobbet och sa att de hade förmycket folk på ”Långfredagen” och undrade om jag inte kunde ta ledigt
då också. Ibland fattar man ingen ting.

Hustrun däremot går på sin ledighet redan i morgon kväll. Skönt för henne.

Erbjöd mej faktiskt att transportera ut henne till landet redan i morgon tillsammans med lite packning, vilket hon genast accepterade.

Det är ju svårt att få plats med allt på kvasten.

Vi var på ”Plantagen” i Söndags och köpte på oss lite prylar som vi ska ha på landet, vi har ju en tid varit i ett trängande behov av en ny skottkärra, i och med att jag sabbade den när jag kärrade sprängsten, vilket inte var så bra. 

Nu hittade vi en som vi bestämde oss för att köpa.

På kvällen tog Hustrun högen med reklamblad som kvällslektyr och vad fann hon.

Jo den där jädrans skottkärran var hundra spänn billigare på ”Järnia”,

så himla typiskt. Och detta är ju inte första gången sådant händer, vi köpte rengöringsmedel på Ö&B som var billigt, nästa dag var det annons i en annan butik, tio spänn billigare.

Nu ska man väl inte gå och gräma sej för detta, pengar är ju till för att rulla, sägs det. Men man kan ju tycka att de kan rulla på en, istället för att rulla av en.

Hur som helst ska det bli skönt att vara lite ledig. Båten ska målas, skittunnan tömmas, det ska eldas och en ny flagga skall hissas nere vid bryggan.

Trädgårds möblerna ska bäras fram och tvättas av.
Ja det är en hel del som ska göras, men det är ett roligt göromål till skillnad från hösten när allt ska plockas in.

Ha de så gott, vi hörs.

I går kväll fick vi ta del av vår julklapp från barn, svärsöner och barnbarn.

Nämligen en föreställning på Berns Salonger av ”Ljust och Fräscht”,

med Lindström och Schyffert.

Många skratt blev det, och man kände allt igen sej själv ett antal gånger.

Vi började kvällen med en annan höjdare, i alla fall för ”Fritzi” och undertecknad.

Vi åkte kommunalt in till vår Huvudstad.

En rolig upplevelse för sådana  bilburna lantisar som vi.

Tog en skön promenad i den varma vårkvällen, från Centralen upp till Berzelipark för att avnjuta en mycket god middag i lugn och ro på ”Berns Bistro”,

innan föreställningen började.

Hemtransporten sköttes också av det kommunala transportväsendet, ett mycket smidigt sätt att förflytta sej på, när det fungerar, och vi steg innanför vår dörr redan kl: 24,00.

Tackar nu även på Hustruns vägnar våra efterkommande för den fina Julklappen

vi fick avnjuta i går kväll.

Ha de, vi hörs.

I går eftermiddag när jag kom hem, lastade jag bilen full med sopor och kört ner till tippen. När jag kom hem igen kastade jag in en plastback i förrådet i trapphuset. När jag vände mej om står det helt plötsligt en ung man bakom mej.
Blev nästan lite överrumplad faktiskt.

Hej sa han och log så han visade hela garnityret.

Hej, svarade jag.

Jag säljer säkerhetsdörrar, sa han och visade hastigt upp ett leg.

Fa`an också tänkte jag. Mitt hem är min ”Borg”, men jag har ju för fasen inte hunnit in i Borgen än. Han hade verkligen ordets gåva, och pladdrade på som den försäljare han var, och jag stod bara och undrade hur jag skulle bli av med eländet. Hoppas att han inte tränger sej in i min Borg, tänkte jag när jag började låsa upp ytterdörren.

Hade precis låst upp, vänt mej om och skulle ta tag i dörrhandtaget när han utbrister.

Men du har ju redan en säkerhetsdörr.

Självklart, svarade jag, lite nonchalant.

Och du vill inte köpa en ny, frågade säljaren.

Nej tack, inte just nu, svarade jag.

Han tackade för sej och pös ner för trappan, samtidigt som jag kastade mej in  i lägenheten. Fasen också, det där var nära ögat tänkte jag,

och inte visste jag att vi hade en säkerhetsdörr heller.

Undrar just om han hade fått sålt några dörrar. Det är nämligen lika dörrar i hela huset, utom hos grannen mitt i mot som köpte en special dörr för några år sedan
för över tjugotusen papp.

Undrar om man ska gå och köpa en lott.

Ha de, vi hörs.

I dag den 14 April för hundra år sedan föddes min Far på allmänna BB i Stockholm.

Och som så många andra oäkta barn skulle han sändas till en Änglamakerska i norra Sverige. Änglamakerskor kallades ju de snälla kvinnor som mot betalning tog sej ann små barn och gjorde dem till änglar, genom misshandel eller svält.

När hans Mormor, ett rekorderligt fruntimmer, tillika statarkärring och med skinn på näsan, fick reda på detta, begav hon sej till en station som tåget skulle
passera. När tåget hade kommit in på perrongen gick hon ombord,
letade igenom alla vagnar, tog med sej det lilla knytet hem och räddade alltså livet på sitt barnbarn.

Det är alltså därför jag kan sitta här och skriva i dag, om någon skulle undra.

Men hur var det nu med den 14 April. Enligt min Farmor var han född den 11 April, hur kan det komma sej? Jo enligt Farmor hade Prästen varit tämligen berusad när han skulle skriva in honom i Kyrkboken och missat med tre dagar. När Farmor dagen därpå, gick tillbaka till Prästgården för att rätta till det fatala misstaget, spände Prästen ögonen i henne och förkunnade att

”hade han skrivit den fjortonde, så var pojken född den fjortonde”.

Präster hade makt på den tiden. Nu har vi firat honom den fjortonde i alla år.

Och han är faktiskt den enda person jag känner till som inte är född på sin födelsedag.

Så nu kan man ju undra om det var bättre förr.

Grattis Pappa.

Ha de, vi hörs.