Nu är man en laglig medborgare igen. Bilen är besiktigad och godkänd. Men smakar det så kostar det, som de heter. I detta fallet fick man punga ut med 300:- + 120:- + en prinsesstårta + en flarra rötjut. Men det var de värt. Nu kan jag åka ett år till och visa finger åt polisen, nej förresten det törs man nog inte.

I går var jag och köpte en ny propp till snurran. Nu kanske någon tror att jag vill ha lite mera fart på båten, men så är inte fallet. Ska sanningen fram så är den gamla trasig. Flera stycken har undrat varför jag inte skrivit om detta på bloggen tidigare, men man kanske inte ska skriva om allt man gör, men nu kommer det.

Hustrun och jag var nämligen ut på en jungfrutur i Lördags med nya båten, och när vi åkt runt halva ön tyckte jag att hon skulle prova spakarna. Har sedan länge tänk ge henne en gedigen sjömansutbildning. Först ville hon inte, men efter lite tjat gav hon med sej, och jag förklarade att jag skulle ta det stora ansvaret och visa vart hon skulle köra. Det där med ”styrbord och babord” hoppade jag över, och sa höger och vänster i stället, för att inte krångla till det i onödan.

Man har ju alltid varit en stor pedagog.

När vi åkt runt ön tyckte jag att vi skulle åka en sväng ut i havet också, det är ju alltid trevligt. Själv hade jag kört upp roten genom takluckan i snålblåsten och tänkte fungera som ”utkik” för att ledsaga ”Styrman” alltså Hustrun i detta fall, mellan de farliga undervattens grunden. Det såg ut att gå riktigt bra, och själv var jag tillfreds med uppgiften.

Men så plötsligt small det bara till, båten krängde, ”Styrman” Hustrun alltså hade släppt ratten och satt med båda händerna för öronen och skrek ”Aj Aj Aj” medan propellern gick som en jädrans jordfräs genom grundet. Ja, ja det är sådant som händer ibland, vi lyckades i alla fall i sakta mak ta oss hem, det gick inte så fort, och det ska det väl inte göra heller med halva propellerblad.

Nu är första delen av utbildningen utvärderad,

(man börjar ju alltid med en ”Grundkurs”) och jag kan säga att hon klarade den med bravur. En liten grundkänning, vad är det i sammanhanget. Och ingen skugga ska falla över Hustrun, hon litade blint på sin make.

Men efter ett 36 årigt äktenskap borde hon ju veta vilken skojare jag är.

Ha de, vi hörs.