Hur nära kan man vara en hjärtinfarkt utan att bli drabbad. Fråga mej, jag vet.

Som ni kanske har läst så missade jag besiktningstiden på bilen, med påföljd att det blev ett automatiskt körförbud på skrället. Nu har jag använt den mycket sparsamt, och bara när nöden är som störst, t.e.x att hämta Hustrun vid tåget och för handling. I går behövde vi åka till ”Stinsen” för att inhandla lite till livets nödtorft. Vi tänkte parkera i garaget så bilen inte skulle bli så varm i solskenet. Just som vi skulle svänga in vid garaget upptäcker jag en polisbil utanför, samt två konstaplar utrustade med papper och penna som stod vid infarten. Ångrade mej plötsligt, gjorde en u-sväng på gatan och ställde bilen på ute parkeringen. Efter vår lilla shopping återvände vi till bilen som nu var het som en tryckkokare. Var tvungna att sätta oss i denna varma tingest med risk för att få värmeutslag på både skinkor och lår.

På kvällen ringde min Svärson, som av en händelse och frågade om jag ville ha en tid för besiktning. Självklart svarade jag. Han hade en bekant som tydligen kunde ordna den saken, skulle bara kosta lite kaffebröd, men avgiften skulle jag få betala själv. Ringde genast min arbetskamrat som jag har liftat med till jobbet, och förklarade att jag skulle åka med egen bil i dag, och besiktiga den efter jobbet. Risken att bli haffad var ju minimal vid femtiden på morgonen.

Åkte i god fart på Stäket leden, inte en bil i sikte i denna arla morgon stund, satte på radion för att höra nyheterna, slänger en slö blick i backspegeln och upptäcker en polisbil sittande som ett frimärke i häcken. Kan säga att hjärtat började pumpa rätt ordentligt på mej. Kollade på mätaren,

85 km/tim på 70 sträcka, inte bra. Bromsade försiktigt ner till 70 och väntade på att få se de blå blinkande lamporna tändas. Typiskt, första gången jag sett en polisbil här, så tidigt. Ock inte nog med det, vid Mälarvägen svänger en till ut framför mej. Inringad alltså.

Tankarna började snurra, snart blir det en vägspärr, man blir fjättrad till händer och fötter, inslängd i en polisbil och ställd inför rätta.

Och vad skulle man säga till sitt försvar.

Ska eventuellt besiktiga bilen någon stans i norra stor Stockholm någon gång

på eftermiddagen, med en tid som jag eventuellt ska få av en kompis, kompis.

Hade säkert fått frågan om jag inte kunde dra den där historien om

”Rödluvan och VargOlle” också, när jag ändå var igång.

Men som tur var så blev jag inte stoppad, Polisbilen svängde av mot Enköping och jag kände mej lite lugnare för en stund. Hoppas, hoppas jag kan besiktiga bilen på eftermiddagen, det är lite nervigt att känna sej jagad.

Ha de, vi hörs.