Jo då, jag lever och frodas fortfarande fast svinmaten är dyr.

Det har varit fullt upp denna vecka. Tre kvällar har vi varit och plocka och sorterat i svärfars lägenhet. Ganska mycket prylar i en 2:a, men det är ju ett helt liv vi ska sortera och röja undan så lägenheten blir klar till nästa hyresgäst. Det är både glada och sorgliga minnen som dyker upp,

särskilt för Hustrun och hennes bror, och det kan man ju förstå.

Men nu är det fredag och jag har förpassat mej ut till landet. Det började med en rivstart, som vanligt. Gräset hade blivit långt så det var bara att ta fram klipparen och köra över mattorna.

Något som jag börjar undra över är varför det finns så mycket sniglar, och varför alla tycks vara på vår tomt. Jag flyttade på 15 st. vinbärssnäckor som hade parkerat på vägen ner till bryggan, för man vill ju inte att de ska bli skalperade av klipparen. Och i sluttningen nedanför lillstugan var det säkert ett femtiotal av samma märke. Undrar just om de har någon årsstämma eller dylikt.

Sedan är det ju det där med Sivan som parkerat på bastutaket. Jag har redan kastat ner två bon, och i dag hade de byggt det tredje, som jag var tvungen att rasera. Det gör faktiskt ont i en att behöva göra så, men jag är ju tvungen eftersom jag måste lägga på teglet.

Nu har jag i alla fall ätit en god middag. Någon undrar säkert om jag bara äter goda middagar, och det kan jag tala om att det gör jag. Varför skulle man äta middagar som smakar illa?

I morgon är det en ny dag, nya arbetsuppgifter och ny god mat. Ser redan fram emot lunchen som jag tror blir en överraskning..

God natt, och sov gott.