Nu har jag varit på en ny undersökning på St:Erik. De har kollat rörligheten i ögonen igen, och det hade blivit lite bättre, men bara marginellt, men det går ju ändå åt rätt håll. De frågade även om jag känt av några mera biverkningar, och det har jag faktiskt gjort. Jag talade om att mina fingrar får jag ofta sendrag i så det pekar åt alla möjliga håll och jag blir lätt svettig när jag anstränger mej lite.

Då flinade läkaren till och tyckte det verkade mera som klimakterie problem, och det är väl mycket möjligt, för man börjar ju mer och mer likna en gammal kärring med alla sjukdomar man har dragit på sej.

Hon kollade sedan i journalerna, och på 80 – talet hade jag tydligen samma åkomma och då var jag sjukskriven i fem veckor innan det blev bra, så tydligen tar det lite tid. Nu sitter jag i karantän på landet igen och, ja jag ska inte säga att jag vantrivs, men visst hade det varit roligare om lilla Hustrun också hade fått en liten åkomma, inte något allvarligt utan bara en lite lättare, som kräver vila och rekreation, så hon hade kunnat följa med. Men nu är det ju som det är och hon får försörja mej i stället. Rackarns tänker hon säkert, och jag håller faktiskt med.

Nu har jag ätit middag och tagit mej en fika, så det är bara att knyta sej så man orkar med morgondagens göromål. Ta sin medicin och ringa till jobbet alltså.

God natt och sov gott.

Inte heller i år firade dom tillsammans, Hustrun och Tjabo, men det var väl lika bra det. Vi hade ju huset full i alla fall. Alla barnen med familjer hade kommit för att fira stormormor.

Vi kom ut i fredags förmiddag och vi hade Wilda med oss. Det var ett gudomligt väder, över 20 grader i skuggan, soligt och fint. Började med en god sill lunch på kommandobryggan i solskenet. Rena rama sommarvärmen. Sedan poppade de upp en efter en. Först kom Maria med familj, på kvällen kom Sofia med familj, och på lördagen dök Malin upp med sin familj, för att fira mamma, svärmor och mormor. Det bjöds på kaffe och tårta, och lite senare blev det en mycket god middag.

Jag tycker att det är så mysigt när alla nära och kära är samlade där ute.

Lunch på kommandobryggan är alltid fint.

I väntan på att kusinerna ska dyka upp.

Vårbruket i full gång.

Mor och döttrar i samspråk på verandan.

Den goda tårtan hade Maria knåpat ihop.

Här sitter Alma, glad och mätt efter middagen.

För mej har det varit en ganska lugn helg, men för vissa har det varit mera ansträngande. Danne tex. har grävt ett dike under huset för el och vatten, ett riktigt hundgöra kan jag meddela. När han kröp fram var han så krokig, så man trodde nästan att han knäppt ihop västen med gylfen.

Själv fick jag hjälp att bära ut bastukaminen på gården, så jag kunde göra en brasa i den. Ja nu undrar säkert vän av ordning om inte undertecknad fått ett frispel ändå, men det stod i bruksanvisningen att man skulle bränna av färgen utomhus, så de så. Och då gjorde jag som det stod, för det passade alldeles utmärkt för mej, att bara sitta stilla och ladda kaminen med ved.

Här var det inte högt till tak.

Lite fotboll blev det också mellan Noel och Morfar.

I går var det ju söndag och hemgång, och som alltid ett bedårande fint väder. Men det var bara att bita i det sura äpplet, hala flaggan och sätta upp vimpeln, säga adjö till lägret och återvända hem.

På kvällen var vi faktiskt in till stan. Först åt vi middag men Hustruns lillebror med fru. Sedan for vi i samlad tropp upp till Svärfar för att gratulera honom på hans stora dag. Han har nu uppnått den aktningsvärda åldern av 89-år. Imponerande faktiskt.

På eftermiddagen blir det ett återbesök på St: Erik för min del. Då ska de kolla ”jacken” igen, så får vi se vad de säger. Man får väl hoppas att det har ordnat till sej med rörligheten i ögonen så man kan börja jobba snart. Börjar se lite magert ut i pungen, liksom.

Ha en bra dag, så hörs vi.