Nu har vi varit i Hammarbyhöjden och tagit ut svärfar och luftat honom. Han ville gå på restaurang i dag och äta lite god mat. Han börjar väl ledsna på hopkoket från hemtjänsten, den stackaren. I dag körde jag i alla fall inte omkull gubben, som jag gjorde sist och det får man väl vara glad för. Åtminstone han. Det har ju varit fint väder här idag, men ute på landet hade det varit mulet, råkallt och disigt sa Sofia när vi pratade med henne. Hoppas det blir bättre till påsken. God natt.

Man lär så länge man lever, heter det ju. Själv trodde man ju i sin enfald att man hade lärt sej det mesta vid min ålder. Men ack vad man bedrog sej. Det visar sej nämligen ibland att man har stora hålrum innanför pannbenet. I går pratade jag med en klok man, vid namn Nisse om våra problem med mossan på landet. Jag hade ju monterat en mossrivare på gräsklipparen, och körde över hela mattan. Det visade sej att då slår man sönder en massa sporer som sedan gror på nytt, och man får ännu mera mossa. Han tipsade om en gödning som hette NPK, och kunde med fördel inhandlas på Lantmännen. Detta häller man i en strollervagn, sedan kan man lugnt promenera över gräsmattan några vändor. Man upprepar det vår och höst, så slipper  man en massa mossa i mattan. Här har man nu sprungit som en gasell, och dragit på den där gräsklipparen, och trott att man varit nyttig. Men det är ju så, är huvet dumt får kroppen lida. 

 Vi hörs.